Lättklarade spel

[Ufouria]

Gunsmoke är lätt om man spelat det några gånger men jag tror inte det är ett spel man klarar på första försöket. Tror jag spelade det iaf ett par timmar innan jag klarade det första gången. Vet man inte vart skyltarna finns kan man ju få springa runt varje bana måååånga gånger = större chans att dö.

Klassar inte det spelet som lätt för då är ju alla spel lätta som man spelat hundra gånger oavsett om de var apsvåra första gången.

[instinqt]

Jag skulle nog klassa Gunsmoke som lätt också...snudd på medelsvårt kanske. Där har man ju trots allt "smart bomb" som räddar en. Använder man bara den så är det ju hur lätt som helst egentligen...det krävs ingen spelguru med ninjareflexer för att kuta igenom det spelet utan att ta mer än 2-3 kulor max

Gradius lider av ungefär samma problem - det finns en lite för bra powerup (?-powerupen). Laddar man bara om den frekvent så är det riktigt svårt att dö om man inte strävar efter det, för hur många skott kan man "ta" per powerup...5? 6? Och med tanke på att man nästan har en kvart på sig att väja för varje skott...ja då krävs det ingen spelguru där heller för att ta sig igenom spelet. NTSC-versionen är lite svårare däremot, men PAL-versionen är faktiskt ett skämt i "shooter"-väg

[Tawny]

har du spelat massa shooters och har spelat det såpass att du har en taktik är det ju inte konstigt att du tycker det är lätt..

gradius är inte lätt

[Ufouria]

Jag skulle nog klassa Gunsmoke som lätt också...snudd på medelsvårt kanske. Där har man ju trots allt "smart bomb" som räddar en.

Om man inte är lika dum som mig och aldrig fattat vad smart boms är bra för (fören nu), de går ju inte ens att använda.

[Ludu]

det jag menar är att de inte är lätta.. gunsmoke t.ex. är ju skitsvårt

Men jag menar att du får sitta och nöta så att du tar dig igenom dem

[Tawny]

ja men då är det ju inte "lätt"

[Ufouria]

Om Gradius skulle klassas som ett lätt spel så är isf t ex Rush n Attack och Probotector superlätta.
ALLA SPEL ÄR SUPERLÄTTA, bara man har spelat de några gånger.

[Tawny]

word

TS efterfrågar förmodligen spel man klarar på första försöket

[Ludu]

jo det har du helt rätt i

men OT så säger jag: NÖT

[instinqt]

har du spelat massa shooters och har spelat det såpass att du har en taktik är det ju inte konstigt att du tycker det är lätt..

Helt utan "taktik" och tidigare kännedom om spelet i sig/spel av den typen dör du i varje spel som existerar. Utan att tillåta en "taktik" (hur basic den än må, typ "döda fiender"-taktiken eller "hoppa över fiender"-taktiken) eller sådan tidigare kännedom springer du in i första bästa fiende i Aladdin till SNES exempelvis...och per logiken att man "inte får ha en taktik eller kännedom om spelet/speltypen sedan innan" är då det spelet svårt (vilket det inte är)?

Utan tidigare kännedom om spel som företeelse vet du inte ens att du ska döda något eller att saker skadar dig, det är inte på något sätt givet att du ska döda något eller hur du ska gå tillväga...om du ALDRIG spelat ett spel tidigare, inte sant? Testa gärna att sätta en pensionär som aldrig spelat NES framför en enhet med ett "uppenbart lätt spel som alla bör klara på första försöket" så får du se hur givet allt som vi "vana" spelare tar för givet om ex. plattformsspel är. Så om vi reducerar det så långt bygger ju lätta plattformsspel på att man spelat plattformsspel tidigare och vet ungefär hur upplägget ser ut och har lite kontroll över sin "karaktär" (vilket inte är något som sker direkt)...och "då är det ju inte konstigt att man tycker att det är lätt..."?

Visst, det är ett uppenbart "löjligt" resonemang men det är ju i förlängningen vad du säger ovan


Men iaf: håller man ?-powerupen "igång" i Gradius kan man nicka i storleksordningen 70 skott under första varvet UTAN ATT DÖ. Det är i princip en metod för oändlig odödlighet det handlar om...och det gör spelet för lätt om man insett detta. Och det är inte frågan om någon särskilt avancerad taktik att inse att man ska maximera sin tid med odödlighet för att minimera tiden man är utsatt för risken att dö.

[Pinge]

spel man kan varva i sömnen:

1: Rygar (pal verran)
2: Dragons Lair
3: Ghost N Goblins
4: Shadow Warriors

(det krävs att man gör det i drömmarna för det är omöjligt irl)

[Tawny]

ins: det gör jag men har ändå aldrig klarat det, ergo: det är inte lätt.. trots att jag "vet" hur man ska göra

[elektronhjarnan]

Helt utan "taktik" och tidigare kännedom om spelet i sig/spel av den typen dör du i varje spel som existerar. Utan att tillåta en "taktik" (hur basic den än må, typ "döda fiender"-taktiken eller "hoppa över fiender"-taktiken) eller sådan tidigare kännedom springer du in i första bästa fiende i Aladdin till SNES exempelvis...och per logiken att man "inte får ha en taktik eller kännedom om spelet/speltypen sedan innan" är då det spelet svårt (vilket det inte är)?

Vilket innebär att en mer vettig definition av "lätta spel" är spel som i jämförelse med andra spel av samma typ, som man förutsätts ha viss erfarenhet av, kräver betydligt mindre ansträngning att klara av än det genomsnittliga spelet av sagda typ.

Självklart finns det transfer i färdighet mellan olika spel inom en genre - ju fler spel av en viss typ man har spelat, desto lättare kommer nästa att vara. Det finns inte så många olika trick ett spel kan kasta på en (inom de "rimliga" gränser som på en konsol ställs upp av att spelet måste vara någorlunda kommersiellt gångbart; hobbyistutvecklade titlar, konstspel och dylikt kan vara precis hur jävliga som helst).

Och det finns också generell transfer. Har man spelat tillräckligt många spel ur tillräckligt många olika genrer så har man en samlad kunskap som gör att nästan alla spel man ger sig på blir relativt lätta. Särskilt om man har härdat ut med några titlar som är betydligt svårare än snittet.

[Ludu]

blir shadow warriors bautasvårt i slutet? har bara spelat första 5 banorna och femte kan jag erkänna var klurig. Men allt innan var inte så himla farligt... eller

[instinqt]

Vilket innebär att en mer vettig definition av "lätta spel" är spel som i jämförelse med andra spel av samma typ, som man förutsätts ha viss erfarenhet av, kräver betydligt mindre ansträngning att klara av än det genomsnittliga spelet av sagda typ.

Ja det låter vettigt

Men jag landar iofs i exakt samma slutsats så jag kanske tycker att det är vettigare tack vare det

Om vi då istället jämför Gradius med just andra shooters är det ju egentligen ett exempel på ett riktigt lätt shooterspel. Det är ju mitt mantra för dagen trots allt så jag måste säga det än en gång, så att det blir sanning till slut. Tar du ?-skölden är Gradius EXTREMT snällt för att vara en skjutare. Möjligheten att ta emot 5-6 skott med ?-powerupen innan man dör eller förnyar skölden precis efter den gamla försvunnit...det är väldigt frikostigt. Jag kan inte nämna några spel som har motsvarande (jag är dock inte världens mest insatta shooterspelare). När spelet dessutom har blivit långsammare i "konverteringen" från NTSC->PAL blir det ju frikostigt i överkant, tyvärr.

Gradius är ett lätt spel, "enligt mig" © nissling

[rogerxy]

blir shadow warriors bautasvårt i slutet? har bara spelat första 5 banorna och femte kan jag erkänna var klurig. Men allt innan var inte så himla farligt... eller

Den sista leveln skulle åtminstone jag säga är den absolut svåraste

[instinqt]

ins: det gör jag men har ändå aldrig klarat det, ergo: det är inte lätt.. trots att jag "vet" hur man ska göra

Det finns personer som, tack vare att de inte är vana vid spel/inte klarar genren eller något annat, inte ens klarar de spelen som alla här "accepterat" som jättelätta. Så med din logik ovan kan vi även härleda, utifrån att en specifik person saknar förmågan att klara ett spel, att ALLA spel är svåra, nästan oavsett hur "lätta" de är. Så det finns inga lätta spel?

Så lite hårdare får du allt anstränga dig i din argumentation?

[Tawny]

orka

det jag tror han (och jag) menar med "lätta spe" r såna man kan klara utan att ha spelat så mycket innan.. av samma genre eller whatever, och då tycker jag inte gradius, gunsmoke o.s.v. passar in på "lätta"

[instinqt]

Titta på det "ni" accepterat som "lätta" utan vidare diskussion. Du tycker inte att det är anmärkningsvärt att majoriteten är plattformsspel? Varför är det så? För att nästan alla är drillade i att spela plattformsspel sedan barnsben, kanske? Ponera att du spelat lika mycket shooters som du spelat plattformsspel i ditt liv, tror du att du skulle tycka att Gradius ett svårt eller lätt spel då?

Som jag ser på det som sagts tidigare är det i fallet plattformsspel helt okej att alla drillats i spelformen ~oändligt mycket och kanske även spelat de aktuella spelen så mycket att de "blir lätta" av ren vana. I fallet shooters är det inte accepterat däremot, utan används av dig som ett argument mot att en shooter skulle vara lätt. Det är väl lite bakvänt? Då handlar det väl egentligen om någon form av "genrediskriminering" som gör att det nästan bara är plattformare som kan anses vara lätta just för att det är den typen av spel folk är mest vana att spela? Då är nog relativvärderingen inom en genre, som ehjärna föreslog, bättre.

Men visst, sen kan man såklart argumentera för att plattformare är inriktade mot den yngre skaran spelare och därför gjorts lättare och att det förklarar förekomsten av genren på listan, men jag ska väl inte lyfta dessa argument egentligen?

Men men, nu ska jag göra vettiga saker istället för att besudla tråden genom att belysa uppenbara saker

[elektronhjarnan]

Personligen skulle jag inte säga att Gradius till NES är så lätt. Life Force är avsevärt mycket lättare.

Dock är NES-versionen av Gradius den lättaste varianten av just den speltiteln (europeiska hemdatorversioner undantagna; jag har inte spelat dem så jag vet inte hur de ter sig).

NES-spel är överlag ganska lätta - jämfört med andra samtida spel till både arkad- och hemdatorformat. Jag skulle nog gissa att det genomsnittliga Master System-spelet ger lite mer mothugg än det genomsnittliga NES-spelet också, men det är en rätt osäker uppskattning.

Jämfört med nyare spel (till konsolformat och PC åtminstone) är NES-spelen säkert överlag svårare, men det beror ju på att nya spel är gjorda för veklingar utan ryggrad. Arkadspelen är förstås elakare, men det är ju förväntat.

De NES-spel som faktiskt bjuder motstånd gör oftast det genom att innehålla konstiga gåtor som är närapå omöjliga att lösa utan extern hjälp snarare än genom att kräva fingerfärdighet och reflexer. Alternativt genom att bara vara väldigt långa och sakna spar- och/eller continue-funktioner.

(Men å andra sidan är ju Battletoads ett NES-spel, så det går att hitta hela spektrat).

[instinqt]

Då använder jag Tawnys motargument: jag har aldrig klarat Life Force, alltså måste det vara svårt

(mest för att fiska efter lösningen på hur det argumentet skall bemötas på bästa sätt, hehe)

[elektronhjarnan]

Det borde ju gå ganska bra att testa empiriskt. Man behöver bara en grupp människor som aldrig har spelat endera spelet förut. Helst ska man väl försöka rekrytera dem så att man får med åtminstone några olika grupper (låt säga ett antal som aldrig spelat några spel förut, ett antal som har god vana av nyare spel men inte av äldre, några med generell NES-erfarenhet men som missat just de två spelen, några som är bra på plattformsspel men inte på något annat osv). Sedan får man dela in så att ena halvan får spela Gradius först och den andra Life Force i en viss tid, eller kanske ett visst antal omgångar, och så får de byta.

Det går ju att få både kvantitativa data (hur långt kom de i respektive spel?) och kvalitativa (intervjua deltagarna) från det där.

Material för en magisteruppsats, skulle jag säga.

[instinqt]

Ja, fast då bemöter man ju argumentet med empiri/fakta egentligen och inte ett motargument per se...då blir det platt fall för diskussionen som bara kan övergå till att diskutera lämpligheten i metodval, urvalsprocess, epistemiologiska och ontologiska ansatser och alla andra härliga fikonspråkstermer

Fast nu ska jag faktiskt vara tyst eller hålla mig on topic ...loooovar!

[Tawny]

och blev det andra spelet lättare efter man kört det första o.s.v.

[WERY]

Nja jag är inte riktigt säker där faktiskt. Har spelat DD1 och 2 flera ggr men dom fortsätter vara såpass svåra att man aldrig kan bestämma sig för att varva dom till skillnad från om man sätter sig ner med Mega Man 2 och bestämmer att nu ska jag varva detta spelet och det slutar alltid med att man gör det. DD3 är in-game svårare än sina föregångare i helhet men det är lättare att planera en taktik i det spelet. Kanske främst för att det inte finns en massa dödsfällor i spelet och inga fegisar som skjuter med k-pist.

Vissa har en rendens att vara skitsvåra i början för att sedan bli skitlätta medan andra kan vara medellätta/svåra för att överlag var skitsvåra att klara. Annars är det ju som sagts i tråden just att om man över mkt på en genre så blir man bra på den

[Ufouria]

Men om jag skulle ge mamma som aldrig i sitt liv har spelat något spel (förutom Fia med knuff...) tre spel t ex Chip n Dale, Gunsmoke och Life Force (tre olika speltyper), så är jag ganska så säker på att hon eventuellt skulle kunna klara chip n dale om hon fick två veckor på sig att spela det men chansen att hon skulle klara Gunsmoke eller Life Force inom samma tid är troligen 0%.

[rogerxy]

Jepp, Chip n Dale klarade jag första gången jag spelade det. Gunsmoke & Life Force har jag aldrig klarat ö.h.t.

[Ufouria]

Samma här. Gunsmoke klarade jag däremot inte på första försöket trots att jag spelat lika många spel av den typen som av chip n dale typen (plattform).

[instinqt]

Har du verkligen lirat lika många shooters som plattformare? Jag tycker det låter rätt absurt faktiskt, fast det beror väl lite på hur man definierar dem

Mario är ju ett "run and gun" när man har eldblomman

[Vigdul]

spel man kan varva i sömnen:

1: Rygar (pal verran)
2: Dragons Lair
3: Ghost N Goblins
4: Shadow Warriors

(det krävs att man gör det i drömmarna för det är omöjligt irl)

Rygar är inte särklit svårt i mitt tycke, förutom sista bossen som är helt omöjlig. Har aldrig klarat den. Någon som har lyckats?