Castlevania III är rätt ojämnt. Första gången man spelar det är det säkert lockande att kila upp i klocktornet men hela den banan är ju ohyggligt dryg; en transportsträcka med minimalt antal fiender och bara en massa jävla springande i trappor... och den banan vill de dessutom att man spelar två gånger på raken (?!!) Bättre att strunta helt i Grant. Första banan känns rätt dryg och seg den också. Grönt, blått och lila? Opassande färgpalett.
Sedan tycker jag att det tar sig betydligt framemot de senare banorna i spelet. Gillar grottbanan med droppande syra, och den kusliga musiken. Otroligt stämningsfullt och nästan lite meditativt på något sätt. Jag blir iaf lugn och harmonisk av den. Hela grejen med alternativa vägar ger spelet ett betydligt större återspelningsvärde än ettan också, även om jag nog håller den första delen varmare om hjärtat egentligen.
On topic: Jag och en polare körde igenom
Mega Man 4 för första gången i helgen. Roligt, men inte riktigt i klass med de tidigare spelen i serien tycker jag. Stundtals ganska oinspirerad bandesign. Ettan är nog min favorit fortfarande men då har jag inte kört femman och sexan än
