Jag spelade Ducktales som barn. Underbart spel. Musiken på mån-banan är ren kärlek. Åååh, minnen...
MEN jag har ett plågsamt minne av det spelet.
Det är nämligen så att man i banorna kan resa tillbaks till menyn där man väljer bana.
Detta gör man genom att kontakta den trogne (men något trögtänkte) Sigge McKvack som bär Joakim tillbaks till Ankeborg i sin helikopter.
En gång när jag spelade så störtdök plötsligt helikoptern (!!!)
och Joakim hamnade på en bana bland molnen där Oppfinnar-Jocke satt i en flygmaskin och kastade diamanter som man skulle fånga.
Jag kände att jag upptäckt något FANTASTISKT!!! Mitt hjärta dunkade. Tänk om ingen i hela världen visste om detta utom jag! :O
Självklart, dagen därpå, så kunde jag knappt vänta på att få berätta om denna fantastiska upptäckt för mina klasskamrater.
Värt att nämna är att jag var något av en mini-mytoman som barn
(exempelvis så sa jag en gång att min blåa BMX-cykel hade en raketmotor som bara dök upp om man tryckte på en hemlig knapp på styret - och med hjälp av raket-farten så kunde jag cykla flera hundra kilometer i timmen...
japp, uppenbara lögner - inte som nu när man blivit vuxen och rutinerad lögnare / skådespelare - som kan både hosta och låta hes när man ringer och sjukanmäler sig från jobbet samt säga till svärföräldrarna att maten var god fastän den smakade sk*t).
Ja, självklart så var det ingen i klassen som trodde på mig,
och när jag tog med kompisarna hem för att visa hur det hade gått till så funkade tricket såklart inte.
Jag hade ingen aning om vad jag hade gjort som fick Sigge att störtdyka sådär.
Jag började nästan själv tro att jag hittat på alltihop. Fan va jobbigt det var.
Och det skulle dröja många år innan jag faktiskt upptäckte "knepet" för att få Oppfinnar-Jocke att dyka upp
(när du åker hem med Sigge så måste din poäng ligga på 70.000, 170.000, 270.000 osv. - testa själv så får du se att jag talar sanning).
För att summera;
det finns bara en sak värre än att bli kallad lögnare,
och det är att bli kallad lögnare när man för en gångs skull talat SANNING!!!
MEN jag har ett plågsamt minne av det spelet.
Det är nämligen så att man i banorna kan resa tillbaks till menyn där man väljer bana.
Detta gör man genom att kontakta den trogne (men något trögtänkte) Sigge McKvack som bär Joakim tillbaks till Ankeborg i sin helikopter.
En gång när jag spelade så störtdök plötsligt helikoptern (!!!)
och Joakim hamnade på en bana bland molnen där Oppfinnar-Jocke satt i en flygmaskin och kastade diamanter som man skulle fånga.
Jag kände att jag upptäckt något FANTASTISKT!!! Mitt hjärta dunkade. Tänk om ingen i hela världen visste om detta utom jag! :O
Självklart, dagen därpå, så kunde jag knappt vänta på att få berätta om denna fantastiska upptäckt för mina klasskamrater.
Värt att nämna är att jag var något av en mini-mytoman som barn
(exempelvis så sa jag en gång att min blåa BMX-cykel hade en raketmotor som bara dök upp om man tryckte på en hemlig knapp på styret - och med hjälp av raket-farten så kunde jag cykla flera hundra kilometer i timmen...
japp, uppenbara lögner - inte som nu när man blivit vuxen och rutinerad lögnare / skådespelare - som kan både hosta och låta hes när man ringer och sjukanmäler sig från jobbet samt säga till svärföräldrarna att maten var god fastän den smakade sk*t).
Ja, självklart så var det ingen i klassen som trodde på mig,
och när jag tog med kompisarna hem för att visa hur det hade gått till så funkade tricket såklart inte.
Jag hade ingen aning om vad jag hade gjort som fick Sigge att störtdyka sådär.
Jag började nästan själv tro att jag hittat på alltihop. Fan va jobbigt det var.
Och det skulle dröja många år innan jag faktiskt upptäckte "knepet" för att få Oppfinnar-Jocke att dyka upp
(när du åker hem med Sigge så måste din poäng ligga på 70.000, 170.000, 270.000 osv. - testa själv så får du se att jag talar sanning).
För att summera;
det finns bara en sak värre än att bli kallad lögnare,
och det är att bli kallad lögnare när man för en gångs skull talat SANNING!!!
medlem #275530

