Hat är kanske att ta i men lite saker som jag störde mig på men som samtidigt gör det till ett charmigt NES-spel.
- Perspektivet, jobbigt i början men man vänjer sig rätt snabbt.
- När man hoppar, hoppar man inte enbart i höjdled utan även uppåt på spelplanen. man landar dock på sin utgångspunkt.
- hoppa mot en vägg så fastnar man, man måste alltid vara en pixel eller två ut från väggen.
- markbundna fiender kan skjuta genom väggar medans man själv inte kan göra det.
- rullband som en ökad svårighetsgrad i bandesign. kanske inte något som är fel men känns billigt.
Sen som sagt så är det sånt här som tillför till utmaningen och drivet att vilja klara spelen ökar. dock ska tilläggas att inget modernt spel skulle få kärlek för dessa fel.
