Överskattade spel till NES!

[andersb80]

Metal Gear till NES kan väl inte vara överskattat? Det är väl ingen som sagt det var bra ens när de kom?!

Duck Tales är rejält överskattat! Bara musiken som är bra egentligen.

[Ufouria]

Är inte de flesta SS-spelen överskattade egentligen?

Ja, utom Devil World som är underskattad. Iofs så är det väl inte så många som gillar SS spelen spelmässigt (bortsett då från SMB) men för den skullen samlar på dem av någon anledning. De är typ överskattade ur samlarsynpunkt men inte spelsynpunkt.

[Sphinx]

Spelmässigt så är det ju väl primitiva, men det kommer med åldern, men det gör också nostalgin, vilket leder till samlandet.

[Mango]

Metal Gear till NES kan väl inte vara överskattat? Det är väl ingen som sagt det var bra ens när de kom?!

Duck Tales är rejält överskattat! Bara musiken som är bra egentligen.

Det är ju jättemånga som hyllar Metal Gear i alla dess former.

[andersb80]

Absolut, med all rätt! Det är ju bästa spelserien

Men NES versionen som är en dålig konvertering av orginalet till MSX (Metal Gear skaparen Kojima hade inget med det att göra och gillar det inte heller) är det ingen som hyllar vad jag vet.

[3gengamern]

Ducktales 1,2- mitt tycke sämre version av Chip'n & dale, Darkwing duck......

Duck Tales är rejält överskattat! Bara musiken som är bra egentligen.

Hands off Duck Tales!!!

Okej, är det sågning som gäller, är det bäst att såga så nära roten som möjligt.
Capcom, Konami och Sunsoft är de tre mest överskattade spelutvecklarna till NES.

Capcom: Ligger visserligen bakom några riktiga juveler men har å andra sidan hävt ur sig minst lika många direkt dåliga NES-titlar. Spel som redan när det begav sig hade mycket tveksamt underhållningsvärde. Även de bättre varumärkenas strålglans började tidigt falna i takt med att företaget spydde ur sig slentrianmässiga uppföljare i uppenbart giriga försök att mjölka fansen på ännu lite mera pengar.

Konami: Lider av snarlika symtom som sin värste konkurrent. Andelen urusla NES-titlar överstiger vida antalet spelbara. Även Konami visade tidigt med ett par av sina serier att man också var på god väg att halka ner i uppföljarträsket.

Sunsoft: Sunsoft-spel=Väldigt bra musik, inget snack om den saken. Men skalar man bort musiken återstår för det mesta bara mediokra spel som av fel anledningar gjorts onödigt svåra att klara ut.

[Stonkish]

Vem tusan hoppar på blocken.

Jag gör! Känns mer prestige!

Varför krångla till det i onödan?

[Ufouria]

Man vinner dessutom flera sekunder på att använda magnetstrålen. Tid är pengar..

Konami är överskattat, det håller jag med om!

& många av Sunsofts spel skulle vara tråkiga utan musiken. Musiken gör spelen. Så länge musiken är bra så brukar jag gilla spelet. på samma sätt så spelar det inte så stor roll hur bra ett spel är om musiken är kass. In summary, musiken är A och O i ett spel enligt mig.

[andersb80]

Om man ska fundera över överkattade utgivare så tycker jag Nintendo själva dyker upp i huvudet... Zelda och Mario är klassiker, men vad mer?

[instinqt]

De är typ överskattade ur samlarsynpunkt men inte spelsynpunkt.

Ja precis. Det är väl egentligen ännu ett bevis på hur skeva "ideal" samlare bygger upp genom att "prata" för mycket med andra samlare...

[Stonkish]

Jag håller med de flesta av er när det gäller överskattade spel. Visst är SMB3 bra i början men som sagt, det blir rätt fort tjatigt och man blir en aning uttråkad efter 2-3 världar.

Och som Sanna sa, Sunsoft's spel är rätt överskattade, utom Batman och Blaster Master.
Tycker inte heller Konami gör så märkvärdiga spel heller, förutom Castlevania serien.

[smid]

Jag tycker att SS är överskattade även ur spelsynpunkt, inte speciellt givande spel. Ur samlarsynpunkt är de inte överskattade enligt mig. Det är en lätt spelserie att samla på sig, ett bra delmål mot andra större mål. Själv äger jag dock bara åtta spel ur SS.

[Stonkish]

Äger dock bara 2 av dom Batman och Blaster Master. Självklart CIB

[smid]

Uhm... Det är väl ändå inte Svarta Serien

[Stonkish]

Uhm... Det är väl ändå inte Svarta Serien

[Ufouria]

Batman skulle iofs kunna tillhöra Svarta Serien.

Själv samlar jag på den speciella svarta serien (= boxar som är svarta - svarta serien).

[BelfegorC4]

De är typ överskattade ur samlarsynpunkt men inte spelsynpunkt.

Ja precis. Det är väl egentligen ännu ett bevis på hur skeva "ideal" samlare bygger upp genom att "prata" för mycket med andra samlare...

Så ingen samlare kan gå sin egen väg menar du? =)

[smid]

Nooo Batman kan inte höra till svarta serien. Nog för att kartongen är svart, men spelet är ju bra

[Silvervirvelillusion]

Jag ska försöka ge mig på att dissa SMB 3 lite. Inte för att det är ett uruselt spel, men just för att vissa saker för mig gör det sämre än vad de flesta andra tycker att det är.
(Sedan kan man ju säga att med så få fel till ett så stort spel med så mycket positiva egenskaper och fördelar känns kritiken orättvis, och det kan jag hålla med om. Många spel är inte hälften så bra som SMB 3.)

Mitt första och största irritationsmoment är alla förbenade autoscrollers som med sin speciella "utmaning" och sävliga tvångslångsamma tempo effektivt dödar allt vad spelglädje och frihet heter. De är väldigt många. Nog för att spelet är stort, men andelen autoscrollers är på tok för hög. Sista världen spelar jag minst av principskäl. Det är inte för att den är för svår, utan helt enkelt för att den är så genomgående trist.

Kartorna är också ofta utformade på ett sådant sätt att de allra flesta världarna tar lång tid att bara transportera sig igenom.

Annars är det väl det som är spelets största styrka, och något som man ofta hör som lite av en slogan för dess förträfflighet. Den stora världen full av möjligheter.
Problemet för mig där är att trots att man är bortskämd med allehanda tillbehör och egenskaper, kan använda dem för sent eller sällan för att det ska kännas som att man verkligen kan vara Hammer Mario fullt ut och demolera. Det blir en för liten del av spelupplevelsen och det sammantagna intrycket.
Världarna innehåller massor av finurliga lösningar och egenskaper som jag tycker används lite för sällan. Det blir lite för gimmick-aktigt när man faktiskt inte kan använda sakerna förrän sent, eller banornas utformning förhindrar effektiv användning av dessa föremål. (Sedan förstår jag att det alls inte är tänkt att man ska spela igenom alla banor iklädd groddräkten.)
Jag tyckte Kuribo-skon var alldeles fantastiskt rolig att använda, men den finns bara i en enda bana. Det är lite att som barn i en låda full med leksaker få använda den roligaste i bara fem minuter. Den finns där och är underbar, men man känner sig snuvad.
Likadant med de vingbeklädda fienderna som är lite som flytande plattformar. Skoj och klurigt koncept som användes lite för sällan.
Sedan är det väldigt synd att det inte finns någon möjlighet att spara sin progression med alla roliga items man samlat på sig, vare sig via batteri eller password. Snacka om hämsko för spelsugna små barn som slitit hos kompisar och kommit halvvägs i (det mycket stora) spelet, med en uppsjö av items i bagaget, för att sedan tvingas stänga av utan möjlighet att ta vid där vid ett senare tillfälle.
Man kan ju undra hur många som faktiskt orkat med att ta sig igenom ett spel som Goonies II från början utan passwordmöjligheten.

[BelfegorC4]

Jag brukar spela igenom Goonies II utan att använda lösenord =)

[instinqt]

Så ingen samlare kan gå sin egen väg menar du? =)

Det är såklart svårt att vara "originell" i samlandet då det mesta gjorts redan. Men det känns dock som att majoriteten tycker, tänker och samlar nästintill identisk och då är det, enligt min åsikt, inte frågan om att alla "går sin egen väg" tillsammans utan att det mer växt in i någon externt, i sten huggen, preferensram trots att de kom hit samlandes på NOE-kassetter eller liknande.

[Silvervirvelillusion]

The adventures of Kirby tycker jag är ett annat spel där idésprutorna tagit i och nästan slagit knut på sig själva. Mycket varierande och häpnadsväckande möjligheter finns. Problemet är bara själva banorna, som känns alldeles för tomma och oftast löjligt rättframma är alltför små. Någon enstaka fiende på varje skärm är för lite sett till Kirbys potentiellt kraftfulla arsenal. Ingen byter ju vapen så ofta som man kan. Det blir lätt så att man hittar ett favoriturval som man använder ofta. Det finns skoj och klämmiga saker i banorna men det är lite för lättvindigt, även om man inte alltid har bra färdigheter. Med UFO blir ju det mesta ett skämt, men man behöver inte dra det alls så långt för att det ska kännas väl smärtfritt.
Det känns som att det är för lite att göra. Jag hade hellre sett färre gedignare banor med tydligare tematik. Hade varit en mer magnetiserande spelupplevelse, åtminstone för mig.
Det blir för småplottrigt nu. (Ja, jag har klarat allt i spelet och blivit King of Lair.)
Sedan tycker jag att det är väldigt "clunky" att landa med kirby efter att man svävat omkring. Ingen bra styrsel eller fart då. Jobbigt med precisionen, och sådant gör ingen glad. Det gäller förresten när man svävar också. Men det är väl en kompensation för att man kan "flyga" som man är en större och mer svårmanövrerad måltavla.
Spelet är minnesvärt i allra högsta grad, men mer på grund av Kirby och hans abilities, och det är för lite fel saker i det stora hela.

[Silvervirvelillusion]

Jag brukar spela igenom Goonies II utan att använda lösenord =)

Ja, jag också, eftersom jag kan det mer eller mindre utantill.
Men att inte ha sparmöjligheten vid sin allra första genomspelning hade känts väldigt graverande för mig och säkerligen många andra. Sett till hur välgömda saker är och hur mycket platser man måste besöka är det nog inte så konstigt. Det var det jag avsåg att belysa.

[Ufouria]

Wow, äntligen någon som håller med mig ang. Kirby!

Om jag endast fick välja de 3 mest överskattade spelen så skulle Kirby's Adventure definitivt hamna på den listan, tillsammans med SMB3 (mer överskattad än Kirby men inte fullt lika dåligt som Kirby) och något mer spel.

[Omega Supreme]

Det låter som många av er har missuppfattat det här lite med Svarta Serien.

Är man en hängiven samlare av SS-Spelen är det antagligen inte för att dom är så fantastiskt bra spelmässigt som man samlar på dom utan för att dom är mest old school av våra kära 8-bit spel. Dom kom först helt enkelt och det är dom som har format TV-Spels fantaster långt innan Mega Man och Kirby ens var påtänkta.

Att de dessutom har den överlägset snyggaste box arten och ser väldigt enhetliga ut i samlarhyllan gör inte saken värre!

[WERY]

Jag brukar spela igenom Goonies II utan att använda lösenord =)

+1 så gjorde jag senast jag spelade det och det var ett tag sen. Frågan är väl snarare hur många som klarar sig igenom 1an som i sin tur saknar lösenord om man inte spelar det på MSX.

Probotector är inte särskilt bra det heller så jag föredrar Contra istället framför överskattade Probotectorspelen.

Konami gör bra spel men kollar man på flera av PAL-versionerna så är det mediokert dåligt. Castlevania 1 och 2 är inget vidare som PAL. Även Capcom har gjort några dåliga konverteringar men då fula serien inte släpptes i Sverige så vägs det upp lite mot dom bättre konverteringarna i USA

[Silvervirvelillusion]

Det där med lösenordet till Goonies II tog jag med som en jämförelse bara för att det är så väldigt tidskrävande och tålamodsprövande att spela igenom utan att använda lösenordet om man inte vet någonting om spelet. Det var på ett sådant sätt man skulle läsa den parallellen.
Trots att jag förtydligat detta instämmer man i Belfegors citat där det står att utläsa att han brukar spela det utan att använda lösenordsfunktionen (nuförtiden). Sluta gärna med det, eftersom det får folk att tro att jag måste använda lösenord när jag spelar det, till skillnad från alla andra här. Dessutom devalverar det andemeningen i mitt påstående på en i sammanhanget konstig basis.

[WERY]

Men du ska inte skämmas för att du inte är lika bra på Goonies 2 som jag och BelfegorC4

[Omega Supreme]

Började man spela Nintendo i början av 90-talet eller senare så är det ganska naturligt att inte förstå storheten med Ice Climber, Zelda, Metroid eller Kid Icarus.

Tittar man tillbaka på det samlade intrycket av alla nes-spel som släpptes i Sverige står dom sig kanske inte så bra som folk får det att låta ibland.

Storheten med Ice Climber är att det följde med basenheten och var språngbrädan in i de svenska hemmen. Så först fanns det ingenting, sedan fanns Ice Climber. Många blev intoducerade till begreppet TV-Spel genom just Ice Climber och även fast det är spelmässigt sämre än t ex Mega Man, Castlevania och Probotector så kommer kommer det alltid ha en speciell plats i många människors hjärtan.

Innan Metroid, Kid Icarus, Punch-Out!! och Zelda släpptes satt många och lirade Mach Rider, Clu Clu Land, Slalom, Popeye och för all del, Ice Climber, och tyckte det var hur bra som helst. Snacka att man höll på skita ner sig när man gick från Popeye till att uppleva ett äventyr som Kid Icarus eller Zelda!

Däri ligger storheten. Vi hade inte ens varit i närheten av att uppleva någonting liknande tidigare.

[instinqt]

Glömmer du inte alla atari-enheter, commodore, div. hemdatorer+spel osv när du säger "först fanns det ingenting"?