Ännu en 88:a här.
Min far köpte ett NES ungefär när jag föddes. Mest till sig själv, men det kom att bli min egen konsol ganska snart. Jag hade bara den som konsol i rätt många år, och spelade förstås de flesta klassiska NES spel som SMB spelen och Mega Man spelen. Det var typ de enda jag hade själv förutom Ice Climber då som kom med konsolen. SMB1 & 3 hade jag, och MM 1, 2, 3 och Donkey Kong 3. Sen fick man låna spel av kompisar. Av någon anledning hade även mina jämngamla kompisar NES hemma som enda konsol vid den tiden, så det var nästan som att jag fick uppleva NES-eran ändå fast försenat, och jag har många roliga minnen från den tiden.
Tillslut fick jag dock ett Mega Drive. Då hade Sonic & Knuckles redan kommit ut, och det var det spelet jag fick till den konsolen. Men man spelade fortfarande NES spel med kompisarna för vi hade väl fler roliga spel till den eller nåt. Och några år senare fick jag även ett SNES. Det var också i slutet av dess livstid, Donkey Kong Country hade precis kommit ut och kom tillsammans med konsolen. Så då ramlade jag tillbaka till Nintendo igen efter ett tag med Sega.
Under denna perioden blev det vanligt för mig att hyra spel. Så man hyrde många Mega Drive och SNES spel. Videobutiken jag hyrde spel i hade dock inte NES spel. Fast det var kanske mest för att det var rätt gammalt då, men de hade SNES och Mega Drive spel även efter N64 och PS kom ut. Nåja.
När N64 och Playstation kom ut så ville jag ha ett Playstation mest, för det var det de flesta av mina kompisar hade. Men jag fick inte det för det var för dyrt då. Mina föräldrar var inte så pigga på att köpa nya spelkonsoler hela tiden förstås. Men en jul så fick jag i alla fall ett N64 med Goldeneye 007. Lite pinsamt var det för på vägen till min farmor och farfar där vi skulle vara under julen så snackade jag och min far om spelkonsoler (antagligen för att han hade köpt en), och då sa jag att jag tyckte N64 var cool men jag ville hellre ha ett Playstation om jag hade fått välja. Undrar vad han tänkte då
Men jag blev otroligt glad över mitt nya N64 i vilket fall som helst, och pga det så stannade jag hos Nintendo och har gjort så sedan dess. Så jag har väl farsan att tacka för att jag gillar Nintendosaker idag.
Sen av någon anledning så kom intresset för äldre spel tillbaks. Särskilt NES saknade jag mycket. Jag hade fortfarande mitt SNES och alla spel till den, men mitt NES hade jag sålt tillsammans med alla spelen jag hade för 300kr. Jag minns att jag mest var frustrerad över att det var så jävla jobbigt att få spelen att starta. Så det var därför jag sålde den. Men något år efteråt så ångrade jag mig som fan så jag köpte tillbaka konsolen och några spel för 300kr igen, och sen dess har jag samlat på spel mer eller mindre.
Idag föredrar jag också retrospel framför moderna spel. Jag har inte så mycket tid för spel längre så jag föredrar spel som man bara kan starta snabbt och börja spela så länge man känner för det. Dagens spel har ju så mycket grejer som ska laddas in och storys som ska byggas upp och karaktärer som ska utvecklas att jag knappt orkar med det. Vill jag ha en bra story med intressanta karaktärer osv så kollar jag på en film.
Det finns undantag, som Okami till wii, ett av mina favoritspel genom tiderna faktiskt. Men det är glest idag mellan de riktigt bra spelen som är värda att spela igenom tycker jag.
Oj det här blev lite väl långt kanske. Jag ska runda av det hela.
NES är idag helt klart min favoritkonsol av retrokonsolerna. Ett tag var det SNES som jag samlade mest spel till, men efter att ha sett hur mycket NES spelen har gått upp i pris de senaste åren så tyckte jag att det var dags att skifta fokus nu. Och NES har växt på mig mer och mer det senaste året nu när jag faktiskt har ganska många riktigt bra spel till den. Att jag började titta på Chrontendo har väl även det hjälpt till att ge perspektiv på vad som gör ett NES spel bra och spelbart, så man fick lite annorlunda uppskattning för de bra spelen.
Idag har jag 45 NES spel och fler ska det bli!
och inte mer än nödvändigt "pure simplicity" och "ilusionen av en verklighet" behöver aldrig ifrågasättas och därför accepterar man spelvärlden som en verklighet. (till skillnad från moderna grafikmonster till spel där man eftersträvar grafisk verklighet men hela tiden blir besviken på att det är så långt ifrån ändå både grafiskt men dessutom spelmekanisk eller så är det bara jag som snart är 35 
