Jag blev ju tvungen att testa lite nu bara för det. Huvudpersonen heter Dr. Social, det tyckte jag var omotiverat roligt.
När man väl spelar (och inte tittar på ett grynigt YouTube-klipp) så är det liksom både snyggare och fulare än Castlevania på samma gång. Mer detaljer, bättre animation, bättre färger, men väldigt mycket dithering i grafiken som ger ett onödigt kornigt intryck.
Kontrollen är nästan rätt av Super Castlevania IV. Man kan ändra riktning i hoppen och hoppa av trappor (men inte hoppa PÅ dem). Och så kan man inte svinga piskan, förstås, för man har ju ingen piska. Man studsar lite grann när man får stryk men man har viss kontroll på studsen.
Men tydligare klon får man ju leta efter. Ända ner till hur power-ups kan ligga dolda i väggar. Det känns mer förlåtande än Castlevania, i alla fall i början - generöst med påfyllningar av liv och ganska harmlösa fiender. Fladdermössen är lika jobbiga som alla andra fladdermusfiender, men det är ju en allmän spelkonvention att fladdermöss ska vara riktiga as. Små, fladdriga jävlar.
Vapensystemet är lite smålurigt. Det är lätt att plocka upp nedgraderingar om man inte passar sig och det finns flera primärvapen; man får göra avvägningar mellan räckvidd och attackstyrka - lite kul, det är ju bara Vampire Killer till MSX som har något liknande av de klassiska Castlevania-spelen (pre-SOTN; jag har inte spelat några senare spel i serien än faktiskt).
Men musiken är inte rolig. Master System-musik brukar inte vara rolig. Spelet har inte alls lika mycket karaktär som Castlevania, men det verkar absolut värt att spela igenom i alla fall. Åtminstone om man är dödshård gammaldags Castlevania-fanatiker som jag.
