loppisar är fint shit

först blir man glad när man fått reda på när/var det finns en loppis. sen blir man hoppfull om att hitta nåt fint, går och fantiserar om flyttlådor fulla med ouppvikta kartonger, kompletta spel i nyskick o.s.v.
sen försöker man tygla sig lite för att inte bli besviken, precis innan man går in tännker man "det finns säkert inget", men man kan inte hejda sig.. det bubblar inom en av förväntan.. det KAN ju finnas flyttlådor fulla..
sen letar man runt.
hittar man inget så tänker man "jaja, nästa gång hittar jag säkert nåt"
och ibland hittar man faktiskt nåt

mitt senaste fynd var 6 kompletta spel för 20:- styck bland annat devil world, samt en grå zapper komplett med duck hunt för 40:-
och hittar man nåt så kommer adrenalinet och man blir helt till sig. så måste man försöka hålla sig lite cool, man kan ju inte vråla ut "devil world för bara 20 spänn?! satan vad billligt!"

det är mycket känslor inblandat i ett loppisbesök
edit: min f.d. höll på att bli tokig på mig så fort vi åkte nånstans, jag stannade vid varje loppis längs vägarna

(eller tvingade henne att stanna om det var hon som körde. då suckade hon uppgivet och himlade lite med ögonen innan hon svängde av)
INGA spel på tradera:
http://www.tradera.com/auktioner/Tawny" onclick="window.open(this.href);return false;