sndb.se

Inlägg raderat 8) .

Jättekul läsning!
Du skulle ju åkt till dina kusiner & spelat SMB2.

Vad är "Refreshers" förresten?

Intressant story vilket får mig att tänka på
när jag var mindre hade min mor och far samt min storebror pantat burkar en hel del bara för att få råd med Super Mario Bros. 2

Jag & min kusin sparade ihop till ett Nintendo. Men när vi hade samlat ihop 150 kronor ihop så tog jag alla våra pengar & köpte dinosaurier för
Det får jag höra än idag av henne

Rogerxy: Jo men kusinerna var väl antagligen i skolan som alla andra. Faktum är att jag några timmar senare gick ut till ett radhusområde i närheten och raggade upp en typ 8-åring som hade ett Nes och följde med honom hem. Vi satt och lirade hela dagen tills hans morsa kom hem.

Refreshers är en sorts citronsmakande kolor med pulver i. Dom finns fortfarande men var nog mer populära på 80-talet.

Trevlig läsning... gillar stories från the good old days.... mer sånt!

refreshers är goda... minns när dom kostade 50öre...

Och dom långa kostade runt 2.50 eller 3kr

Jäkla fuling han drog polaren då. Bara för att få lira själv.

Jag minns att jag köpte antingen SMB 3 eller Gameboy precis när det han i butiken plockade upp dom första exen från kartong till hylla. Tror det var Gameboy faktiskt. Tjata som en tok på morsan om det. Så var jag på henne någon dag när hon ville prata ostört i telefon. "Gå upp och städa ditt rum så får du ett Gameboy".. WOHO!..

Efter vi köpte det ville morsan till en annan butik. I vanliga fall hata jag att sitta i bilen och vänta. Följa med till morsan jäkla tråkbutiker ville jag inte. Men nu var det rätt lungt att stanna i bilen medans hon gick iväg .

Minns andra gånger när man köpte ett NES spel och hon skulle runt på andra saker i stan. Till råga på det. När vi var på väg hem så svängde hon alltid av "ska bara till mormor en sväng" NEEEEEEJ.. "jo men det går snabbt" INGET KAFFE?!?! "nej då". Sen blev det ju kaffe iaf. Man var så jädra sugen på nya spelet så man ringde någon polare ute hos mormor och drog dit och spelade istället. Om man fick. Polarna hos mormor hade mycket svårare att få spela när dom ville. Det skulle regna eller vara en viss dag för att man skulle få vara inne. Ibland sluta det av med att man satt på altan hos mormor med en kompis och dregla över spelet i väntan på att få åka hem.

Minns att man ofta startade spelet och prövade ca 15 min innan man ringde alla man kände och skröt över hur bra det nya spelet var. PHOFF så stog det tre polare vid dörren och skulle kolla in nya liret. "Du kan få låna Cobra Triangle om jag får låna det där Black Manta du köpte"

På den tiden kunde man åka till folk man inte kände och fråga om man skulle byta något spel en vecka. Hade man hört att han hade ett Nintendo så drog jag dit . Lika dant var det med AMIGA. Visste man någon som hade AMIGA så drog man dit med dom bästa spelen man hade och ett gäng tomdisketter och fråga om han ville kopiera något. Sen gick man in till han och satte sig och började snacka och kopiera spel. Verkligen ett bra sätt att lära känna nytt folk. Nu för tiden sitter man med torrents.

Lakanman: Ja, those were the days. Vi hade Atari och jag kopierade hur mycket spel som helst hos en äldre bekant. Jag kommer ihåg hur jag cyklade dit en sommar när jag var 12-13 år och kopierade en massa schyssta lire (4 km enkel väg). Och hur man skaffade sig "kopieringskompisar" via datatidningar, man skickade disketter som den andra parten fyllde med spelen som man vill ha... Helt annorlunda från dagens värld.

Andreas No 1: Det där med datortidningar gjorde jag aldrig. Men hade en polare som hade Atari 1040 och han bytte spel via tidningar med. Kanske någon Atari grej

Sen åkte man ju på "copy partys". Jag hade aldrig med mig min Amiga. Drev omkring med ett 50 tal disketter och kollade vad folk spelade. Eller så frågade man "Får jag kolla vilka spel du har?" Ohh Pinball Fantasies. Kan jag kopa det? Sen kom man hem med ett gäng nya spel man kunde flasha med för folk.

När jag köpte min första Amiga 500 så fick jag med Kalaspuffsexpressen. Ryktet spred sig snabbt i samhället där jag bodde att jag hade det spelet. Helt plötsligt dök två av dom "bästa" amiga killarna upp. Dom som man aldrig fick något av. Dom satt via modem och tanka det senaste så dom behövde aldrig något av någon annan. Dom hade med sig nyaste demosen och ena hade Paperboy 2 med sig. Men det starta aldrig så det blev inget byte där.

Lakanman: Jo fan, det där med att kopiera spel... jag hade aldrig nån dator på den tiden, men runt -93 tror jag det var skaffade jag ett "Super Magicom" till mitt snes, en pryl man kopplade på på snes:en och körde in disketter i med snes spel på. Det fanns en snubbe som jag hade hittat via en annons i nån datatidning som man skickade tomdisketter till, plus en tia för varje spel man ville ha. På så sätt fick jag köra många japanska spel som aldrig kom till Sverige, typ goemon 2. En gång ville snubben i fråga vara lite schysst mot mig, eftersom jag var en bra kund förmodar jag, så han skickade med en bonusdiskett med porrbilder på... Sen var jag hemma hos nån kille jag inte kände en gång, bara för att jag hört att han också hade en Super Magicom med massa spel och jag ville kopiera. Det blev lite krystad stämning, han ville att vi skulle umgås efteråt vilket jag inte alls var med på, jag ville bara åt hans spel.

Det här börjar likna en "jag minns"-tråd, precis vad jag hade hoppats på när jag skrev SMB2-storyn. Så fortsätt minnas, det är uppenbarligen fler än jag som tycker det är kul med storys från the good old days...

minns att ja fick en hel del nya kompisar när man fick NES 1987, man sprang runt hela Håstaområdet hos andra ungar man aldrig sagt ett ord till innan men som blev ens blodsbröder när det gällde nya spel

Lakanman: Kanske det, men jag vet att flera C64 och Amiga ägare gjorde samma sak. Tror att tidningen hette "Dator tidningen" eller dylikt. Jag höll på med detta typ 1992-1993 har jag för mig..

Var nog Dator magazin?

Japp! Visst var det den, grym tidning!

Den här tråden dog dessvärre ganska snabbt. Tråkigt, jag som hade hoppats att fler nes-freaks skulle berätta historier från sitt förflutna...

javisst är det tråkigt!
jag tjatar på morsan varje vecka att hon ska leta reda på alla fotoalbum från 86-95 typ, så ska ni få se på bilder sen! för ngt måste ha fastnat när jag spelar tevespel...

Vigdul wrote:Den här tråden dog dessvärre ganska snabbt. Tråkigt, jag som hade hoppats att fler nes-freaks skulle berätta historier från sitt förflutna...

Min story hittar du här http://www.nesdb.se/forum/viewtopic.php?t=4363.
Precis som du köpte jag en kassett innan själva enheten



Damn! Släpptes det verkligen redan i april! Jag tyckte att jag ägt mitt NES i minst femton år när spelet ÄNTLIGEN kom ut

Copy_con wrote:

Vigdul wrote:Den här tråden dog dessvärre ganska snabbt. Tråkigt, jag som hade hoppats att fler nes-freaks skulle berätta historier från sitt förflutna...

Min story hittar du här http://www.nesdb.se/forum/viewtopic.php?t=4363.
Precis som du köpte jag en kassett innan själva enheten :)



Damn! Släpptes det verkligen redan i april! Jag tyckte att jag ägt mitt NES i minst femton år när spelet ÄNTLIGEN kom ut :)

Ha ha! Kul! Det är ju som att köpa en bil innan man skaffat körkort, typ.

Fy f-n vilken skön berättelse! Och vilken snål j-vel den där Ola måste ha varit!

Kul alltså! Verkligen tokrolig berättelse!

pinge80 wrote:javisst är det tråkigt!
jag tjatar på morsan varje vecka att hon ska leta reda på alla fotoalbum från 86-95 typ, så ska ni få se på bilder sen! för ngt måste ha fastnat när jag spelar tevespel...

Jag har också letat bilder på mig själv... Det enda jag hittat hittils är ett kort där jag sitter och läser ett nummer av Joystick, en bild där mitt intellivision syns i bakgrunden, en bild där jag spelar fast det syns inte om man inte vet det för händerna+handkontrollen är ur bild, samt några bilder på spelkompisar jag hade på den tiden, bl a en där en kille står och håller i en adapter. Det är allt, konstigt nog.

Men medan du väntar på att din morsa ska leta reda på fotoalbumen kan du väl skriva ner nåt roligt minne från den tiden?

nes_nerd_no_1 wrote:Fy f-n vilken skön berättelse! Och vilken snål j-vel den där Ola måste ha varit! :lol:

Kul alltså! Verkligen tokrolig berättelse! :D

Kul att du gillade den!

En annan idé jag har till en ny tråd är att man ska kunna lägga ut sina gamla nintendo-teckningar från back in the days, om man nu har några. Själv vet jag att jag har ritat ett super mario-brädspel som jag har någonstans, en ofärdig serie där bl a mario, luigi, turtles och captain falcon från f-zero figurerar, och lite annan skit som jag inte kan minnas på rak arm.

Men det får bli när jag har tid att leta upp allt det här.

jag har nog redan berättat en del historier tror jag, men en jag alltid minns tillbaka med (skade)glädje på är när min Barndomsvän tommy tvingade ur alla ur rummet när han närmade sig jorden i To the earth, sen stod jag och hans brorsa och turades om att kika in i nyckelhålet, och till vår stora glädje gick det åt helvete för stackar Tommy som gav ifrån sig ett avgrundsvrål av sällan skådat slag, och det blev våran signal för att slita upp dörren och dansa in skrattandes

pinge80 wrote:jag har nog redan berättat en del historier tror jag, men en jag alltid minns tillbaka med (skade)glädje på är när min Barndomsvän tommy tvingade ur alla ur rummet när han närmade sig jorden i To the earth, sen stod jag och hans brorsa och turades om att kika in i nyckelhålet, och till vår stora glädje gick det åt helvete för stackar Tommy som gav ifrån sig ett avgrundsvrål av sällan skådat slag, och det blev våran signal för att slita upp dörren och dansa in skrattandes ;)

Den var bra!

Själv minns jag dagen jag klarade smb2. Det var mitt i sommaren och jag satt ensam hemma och spelade, när slutscenen kom upp med mario som sov stängde jag inte av nintendot, utan sprang istället ut och ringde på folks dörrar i grannskapet och bjöd hem dom att kolla. Spelet stod påslaget i flera timmar och ordet spred sig och en hel del folk droppade in, till och med såna jag inte kände.

Vigdul wrote:En annan idé jag har till en ny tråd är att man ska kunna lägga ut sina gamla nintendo-teckningar från back in the days, om man nu har några. Själv vet jag att jag har ritat ett super mario-brädspel som jag har någonstans, en ofärdig serie där bl a mario, luigi, turtles och captain falcon från f-zero figurerar, och lite annan skit som jag inte kan minnas på rak arm.

Men det får bli när jag har tid att leta upp allt det här.

Nice! Jag har en bild på min "samlingspärm" -- där jag samlade allt som har med nintendo att göra -- av Goonies 2, och jag kommer ihåg att jag gjorde ett otroligt stort brädspel baserat på Metroid

Copy_con wrote:

Vigdul wrote:En annan idé jag har till en ny tråd är att man ska kunna lägga ut sina gamla nintendo-teckningar från back in the days, om man nu har några. Själv vet jag att jag har ritat ett super mario-brädspel som jag har någonstans, en ofärdig serie där bl a mario, luigi, turtles och captain falcon från f-zero figurerar, och lite annan skit som jag inte kan minnas på rak arm.

Men det får bli när jag har tid att leta upp allt det här.

Nice! Jag har en bild på min "samlingspärm" -- där jag samlade allt som har med nintendo att göra -- av Goonies 2, och jag kommer ihåg att jag gjorde ett otroligt stort brädspel baserat på Metroid :D

Grymt, om du har ork och tid får du gärna starta upp tråden så hakar jag på senare när jag har tid.

Pärmen och bränspelet verkar intressant, har du kvar brädspelet? Mitt smb-brädspel var bara i A4-storlek, dessutom verkar det som om jag har kalkerat några av figurena, men trots det så är det ändå fantasifullt gjort (dock har jag ingen som helst aning om hur man spelar det, om jag nånsin skrev ner reglerna så är dom borta).

Nja, just nu har jag inte så mycket ork, kanske i morgon

Hur man spelade mitt brädspel har jag inte heller någon aning om, spelplanen kanske ligger i någon låda på föräldrarnas vind. Den var i alla fall jättestor, massa ihopklistrade A4 ark med "vägar" på

Här kommer en liten historia jag skrev för några år sen som tur var fanns kvar på datorn (en bra titel skulle kunna vara Livet Är Ett Spel):


Årets absoluta höjdpunkt var TV-spelsmässan i Älvsjö. Stället kryllade av folk och det fanns hur mycket spel som helst att prova, dessutom demonstrerades nya spel, spel som än så länge bara kommit ut i USA eller Japan. Speltävlingar ägde rum med priser som Zelda-handdukar, Super Mario-muggar etc, och naturligtvis fanns Nintendoklubbens ansikte utåt, Jens Ohlin, på plats. Som om inte allt det här skulle vara nog så kunde man köpa spel till väldigt förmånliga priser.

Det var precis vad jag hade gjort denna specifika dag. Jag hade köpt det efterlängtade spelet Castlevania II: Simons Quest och var ivrig att få komma hem och testa det på mitt eget Nintendo.

Det hade börjat skymma ute när jag och mina två spelkompisar Ola och Markus var på väg mot pendeltågsstationen. Uppfyllda av alla nya intryck som vi var så råkade vi gå fel och på något sätt hamna på den motsatta sidan av spåret. Vi fick avverka en lång raksträcka för att slutligen komma till en passage över till andra sidan igen, men oturligt nog gick bommarna ner just i den stunden. Ola och Markus tog chansen och sprang, men jag som hade gått en bit bakom dom, försjunken i tankar om mitt nya spel, hann inte reagera lika snabbt och fick vänta.

När tåget passerat var jag alldeles för rastlös att vänta ytterligare på att bommarna skulle gå upp, utan kröp helt enkelt under och började springa över. Ungefär halvvägs ute på spåret såg jag hur Ola och Markus stod och skrek och pekade, så jag stannade upp för att se vad det var dom gjorde så mycket liv över.

När jag vände på huvudet blendades jag av strålkastaren från ännu ett tåg som jag inte hade räknat med, och som kom farandes emot mig i säkert tvåhundra kilometer i timmen. Tutan sattes igång - ett öronbedövade ljud som fick mina trumhinnor att ringa i flera dagar efteråt - och jag kastade mig panikslaget åt sidan, rullade runt ett par varv och blev slutligen liggande en bit bortom spåret. Bakom mig hörde jag hur tåget swischade förbi i dödlig hastighet.

“Hur gick det?” Ola och Markus stod lutade över mig med häpna ögon.

“Jag tror det gick bra.” sa jag och höll med en darrande hand upp spelet så jag kunde se det i skenet från en lyktstolpe. “Det ser i alla fall helt ut.”

hahaha