sndb.se

Jag funderar ibland på saker...

Denna fråga riktar sej till er som, liksom jag, spelar NES-spelen & inte bara samlar dem.
Vilken är den egentliga anledningen till att ni spelar? Är det för att spelen är bra eller är det av nostalgiska skäl att man känner sej som barn igen? Kombination?

För mej är det helt klart en kombination. Jag hade förmodligen inte spelat NES idag om jag inte gjort det som barn. Det är många fina minnen som dyker upp när man kör ett gammalt spel & man har också lite chansen att drömma sej bort lite från den tråkiga vardagen.

Sedan finns också det faktum att jag nästan aldrig spelar nya spel nu för tiden. Jag tycker helt enkelt att släpps så otroligt mycket dynga som fokuserar sej på helt fel saker. Många spel idag har "grym grafik" som enda försäljningsargument & det räcker uppenbarligen för många.
De äldre spelen (inbillar jag mej) handlade mer om att ha en bra & väl genomförd spelidé.

(lite OT)
Man vågade dessutom ta ut svängarna & experimentera mer förr eftersom det inte rörde sej om lika stora pengar då. Idag kör de flesta spelföretag på säkra kort som de vet säljer, istället för att försöka göra något unikt & roligt.

Nintendo vågade ju detta. De stod ju nästan & föll med WII:n, men vågade göra något nytt, & vann.
För att citera Tobias Bjarneby efter han kommit hem från en mässa - "Sony annonserade att de skulle släppa PS3 med 20GB större hårddiskar. Samtidigt meddelade Nintendo att man nu ska kunna spela WII med fötterna".

Det är detta som gör att jag älskar, & alltid har älskat, Nintendo.

gamla spel är bra på ett annat sätt tycker jag...
det handlar mycket om skicklighet på olika saker, tajming och sånt...
ta ett spel som tetris till exempel.

nya spel känns mer som interaktiva filmer, där man kan spara var tredje sekund och om man dör får man fortsätta där man var.

För mig är det oxå en kombination - jag spelar spelen för att det är roligt plus av nostalgiska skäl.

Jag spelar ffa NES och GB/GBA spel (hade bara NES och GB som barn; ca 1 mån hade jag ett Sega MS).
Jag spelar en del spel till andra konsoller oxå men då är det mest spel som även fanns till NES (t ex Mega Man, Castlevania, Ghost N Goblins) och som jag känner en viss nostalgi när jag spelar (eftersom de liknar de gamla NES spelen).

När jag spelar SNES spel finns det inte alls den där "känslan" som när jag spelar NES (hade inte SNES som barn). Även om en del SNES spel är riktigt bra/roliga och t om bättre än vissa NES spel så gillar jag dem inte riktigt.

Nya spel med 3D perspektiv och bra grafik avskyr jag.

Hmm.. jag varken spelar eller samlar egentligen, men jag ska svara ändå.
För mig är det också en kombination, hade aldrig återupptagit NES-intresset om det inte hade varit en sådan fundamental del av min barndom som det var. Var ju helt sjukt ett tag på slutet av 80-talet då TV-spel var lika med NES! Är nästan lite svårt att greppa så här i efterhand, och kanske framförallt för de som inte var med på den tiden.

Hade heller aldrig börjat igen om det inte var för att spelen faktiskt är ruskigt bra samt kommer inpackade i farligt snygga kartonger osv..
Att prisbilden var en annan för några år sedan bidrog också. Tror inte jag hade varit så sugen på att dra igång en samling i dagens läge.

Mest nostalgi för min del. Dock var spelen mycket bättre förr. Håller med dig om att allt handlar om grafik nu för tiden. Spelkänslan är helt väck. Även musiken i spel var mycket bättre förr.

Tawny wrote:där man kan spara var tredje sekund och om man dör får man fortsätta där man var.

Där tar du upp en mycket viktig sak som jag glömde nämna, det finns ingen utmaning i spelen längre. Av de nyare spelen jag spelat så är det väldigt, väldigt få som jag inte klarat.
Jämför det med handsvetten, hjärtklappningen & adrenalinkicken man har när man precis satt sista piskrappet på Greve Dracula med en energi-bit kvar i Castlevania.

Spelar inga nya spel då alla är för enkla i mitt tycke.

Äldre spel ser man och känner när man spelar att de som gjort dem verkligen har lagt tid på att det skall bli bra (oftast).


Tror det beror mycket på att förr var de inte så många och utvecklade spel, mer som ett kompisgäng. Se Atari från början till exempel.

Katten
Det är riktigt coolt... förr kunde ett kompisgäng göra ett kanonbra spel i ett garage & sälja som smör. Idag skulle det vara väldigt mycket svårare.

Digital Illusions (numera Dice) startades ju av just ett kompisgäng i ett garage. De levde på cola & skräpmat & låste in sej i flera veckor, fick ut Pinball Dreams, & resten är historia.

Roger: Det är en intressant diskussion du har startat!
För egen del så är det blandat, väldigt stor anledning till att jag spelar Nes (och SNES) är först och främst nostalgifaktorn. Precis som du påtalar, att kunna drömma sig tillbaka till en bekymmerfri värld utan en massa problem som måste lösas såsom jobb, inkomst, utgifter, lån, förhållanden, eventuella barn, framtidsplaner och att bli någon. När man spelar Nintendo (främst) så försvinner dessa tankar tillfälligt och man blir glad, iaf jag. Sedan ÄLSKAR jag musiken till spelen, så jävla bra! Slingorna skulle ju sitta direkt, och sedan finns de kvar för alltid. Jag antar att ni flesta har hört historien om att Koji Kendos största ögonblick var när (Sir) Paul McCartney gick och visslade på Super Mario Bros-theme.

Men sedan finns det en anledningen till och det är att spelen till 8- och 16-bitars hade själ och hjärta samt ofta kul spelidéer. P.g.a spelen tekniska begränsningar så var de tvungna att vara välgjorda, roliga samtidigt som grafiken och musiken/ljudet skulle vara (och var) bra. Det är många franchise-serier som har börjat med NES; Super Mario, Zelda, Metroid, ev Kid Icarus (om det någonsin kommer till Wii).

Jag tror aldrig att det kommer att komma så många roliga och unika spel som till NES, tänk bara på svarta serien, smallboxserien och även en del andra gottelir. Jag tycker att det finns iaf 60 spel som jag tycker är roliga till den magiska grå lådan, och jag kan inte säga att det finns så många till någon annan konsoll, någonsin.

Dock har jag PS2 också och gillar Tony Hawk samt GTA-seriens spel väldigt mycket, de har kombinerat spelkänsla med grym grafik och jag stämmer in i kritiken som ni har mot moderna speltillverkare som bara får fram mkt bra grafik och tror att det skall räcka så.
PS2 är den senaste konsollen jag köpte och jag tror att det är över 3 år sedan. Antagligen blir det en PS3 eller Wii, har ej bestämt mig än (min lillebror har en 360 som jag tänkt låna framöver).

Många vänner blir sjukt imponerade av min NES-samling, antar att de inte har sett så många.. Dock skulle de nog inte köpa några spel själva och jag har bara typ 4 personer i min umgängeskrets som fortfarande har kvar NES. Så det är inga direkt samlare vi talar om, men ALLA vill spela NES och SNES, så jag är inte ensam. Tror aldrig att retrotänket varit större än nu (iaf vad det gäller NES/SNES) p.g.a alla gamla ägare nu blivit vuxna och har råd att köpa tillbaka sina barndomsspel och konsoller.

Kort sagt, jag är stolt att vara en NES-nörd! Och jag antar att jag är i ganska gott sällskap?!

Heh, själv gillar jag både gamla och nya spel (bra sådana alltså, inte spel som bara "görs på löpande band" t ex EA sportspel)

Några nya spel jag gillar

Bioshock - Underbar atmosfär, härlig spelkänsla och story (utgå inte från att det bara är ett vanligt FPS utifrån screenshots. det är så mycket djupare än så) och ett slut som nästan får mej att böla som en tjej :oops:
Call of Duty 4 - Sjukt kul i multiplayer. Häftig singleplayer också men alldeles för kort. Även om jag annars ogillar "stealth shooters" så diggar jag tjernobyluppdraget.
Halo 3 - Blir slaget på fingrarna av CoD4 när det gäller multiplayer IMO, men det har co-op på campaign vilket är sjukt kul det med. Grafiken i mellensekvenserna visar att FMV (full motion video) är en produkt av det förgångna.
Mario Kart Wii - Återigen, sjukt kul i multiplayer.
Gears of War - Var länge sen jag körde det här nu, men längtar ivrigt på uppföljaren i höst. Riktigt creepy. Många dissar spelet för att det är svårt dock.
Diablo II - Ha, det här spelet har några år på nacken, men det är trevligt att spela. Började köra det med Filurkatten igår.

Andreas
PS2 är senaste för mej med. Jag baserar helt mitt val av konsollköp beroende på hur många intressanta spel den har. Just av den anledningen har jag inte ens varit i närheten av intresserad att köpa ett X-Box eller X-Box 360

När jag fått mej en lägenhet så kommer det bli ett WII. Ser verkligen fram emot att få alla grymma speltitlar & roliga tillbehör Jag hade även tänkt göra två flugor på smällen & även införskaffa en PS3:a. Final Fantasy & dessutom en Blue-Ray-spelare räcker som argument för min del.

I min vänskapskrets så är det bara jag som är NES-nörd. Har en del kompisar som har kvar sina gamla spel & basenhet & spelar nån gång då & då, men de köper inget nytt.

Andreas No 1 wrote:Jag tror aldrig att det kommer att komma så många roliga och unika spel som till NES, tänk bara på svarta serien, smallboxserien och även en del andra gottelir. Jag tycker att det finns iaf 60 spel som jag tycker är roliga till den magiska grå lådan, och jag kan inte säga att det finns så många till någon annan konsoll, någonsin.

Det där är på väg tillbaka vet du. Folk har inte så stor lust att chansa på ett spel för 500, men om det kostar 50-100 så är man mer benägen att chansa. T ex PopCap games specialiserar sej på sådana spel. Finns att tanka hem via Steam och Xbox Live Arcade.

Sen så har ju Nintendo sin Virtual Console också, även om jag inte ser poängen i just det... om man nu inte kör det i en riktig NES, få blåsa ett par gånger i kassetten för att det ska sluta blinka (även om man nu inte ska göra det egentligen) så tycker jag man lika gärna kan köra emulator på dator.

Pheedrake: Du låter ung! Glöm inte Warcraft, Command & Conquer osv, om vi ändå skall snacka klassiker!

Andreas No 1 wrote:Pheedrake: Du låter ung! Glöm inte Warcraft, Command & Conquer osv, om vi ändå skall snacka klassiker!

Notera att jag skrev "Några nya spel jag gillar" Jag snackade aldrig om några "klassiker" direkt.

Bioshock är det enda spel släppt efter 95 (förutom NHL 2000) som jag öht kan tänka mig att spela..

Andreas No 1 wrote:Jag tror aldrig att det kommer att komma så många roliga och unika spel som till NES, tänk bara på svarta serien, smallboxserien och även en del andra gottelir. Jag tycker att det finns iaf 60 spel som jag tycker är roliga till den magiska grå lådan, och jag kan inte säga att det finns så många till någon annan konsoll, någonsin.

Ja, till NES finns det verkligen många kvalitetsspel (även en del skit oxå förstås), minst 60 bra spel.

Till PSPn t ex finns det bara 3 spel som är värt att ha.

jag kommer på minst 10 till psp ;P

intressant tråd...

jag har alltid hävdat att jag är en retro-gamer o inte en samlare... men börjar inse att jag faktiskt spelar mindre och mindre, kan beror på olika saker i och för sig (fru, 2jobb, osv).

Anledningen till att jag spelar är nog som för så många andra nostalgin samt att spelen faktiskt var bättre förr. Jag spelar en hel del nya spel också (wii, ds, ps3) men det är inget som fastnar på samma sätt som spelen från förr.

En viktigt del till att NES:et trots allt e det som sparkas igång oftast är nog att det är så mycket simplare än att boota upp ngt nyare... t.ex ps3

En del av mina polare har kvar sina NES, men bara jag o en till spelar fortfarande, men två andra polare har anmält sitt intresse för att köpa en enhet med lite spel var av mig. när jag orkar fixa till det.

hmmmmmmmmmmmm =)
Får säga en kombination. Gillar att sätta mig med ett ovarvat spel sen barndomen för att göra ett försök på det nu. Brukar resultera i game-over och en påminnelse varför dom är fina i hyllan
men i slutändan vinner NES spelen för att färgerna + musiken gör allt så himla perfekt. Något som är svårt att återskapa i dagensspel

Men om jag jämnför spelen nu och dom äldre, så kan jag inte påstå att dom nyare är sämre. Allt beror ju på vilket spel man jämnför med såklart.
Alla dagens FPS är löjligt enkla medans bilspelen är svårare (som ett exempel).

Kombination. Har nostalgitripp på en lite drös spel till nes men det mesta jag spelar idag är sånt som jag upptäckt idag. Känner nostalgin även i spel som jag aldrig kände till då

Batman o Castlevania är exempel på spel som tog mig tillbaka 10 år i tiden bara av själva känslan dom gav

Visst kan jag tycka att många nes-spel i grunden är bra spel, men i ärlighetens namn kan inte många mäta sig med spelen till dagens konsoller (med vissa undantag givetvis).

Men när jag spelar nes är det mest för att man får fly från vuxenlivet en liten stund. Och så har jag en del kompisar som inte spelat något annat tv-spel sen nittiotalet och därför blir det nes när de kommer på besök, helt enkelt för att det är det de kan med.. Och är man lite på lyset får det inte bli för många knappar att hålla reda på, då funkar nes också bra!

J. Lilja wrote:Visst kan jag tycka att många nes-spel i grunden är bra spel, men i ärlighetens namn kan inte många mäta sig med spelen till dagens konsoller (med vissa undantag givetvis).

? Ärligt? Kan inte förstå det. Som t.ex ett spel som Metroid.

Jag tappar intresset med en gång för t.ex Super metroid men inte för gammla metroid, kanske bara jag som är inskränkt men vad vet jag. Är ganska berusad.

Men förstår det verkligen inte, blir bara yr och mår illa utav 3d och mycket färger. haha

För mig finns det en aspekt till. Jag spelar nog mest av nostalgiska skäl men det finns en anledning till. Väldigt långt i efterhand (typ bättre sent än aldrig) har jag äntligen råd att spela de spel som alla andra pratade om då. Vi pratar INTE bara pengar utan jag har nu möjlighet att få den upplevelsen som jag inte fick som barn.

Det här är på gott och ont. Man kan få törnar, när man upptäcker att spelet alla pratade om, inte håller längre men framför allt är det underbart när man upptäcker att ett spel fortfarande håller.
Ex. Jag hade Metroid på min gamla NES, jag älskade Metroid. För ca 5 år sedan köpte jag en SNES där Super Metroid följde med. Det var lite nervigt att köra igång det eftersom jag inte visste om man hade lyckats bevara känslan från första spelet men till min glädje så höll spelet.

Nu har jag återigen köpte en NES och även vanliga Metroid och det var också en fröjd att upptäcka att spelet faktiskt fortfarande håller efter alla dessa år.
Har även köpt Faxanadu, för det är ett hyllat spel men eftersom jag inte spelade det som barn så har jag lite svårt att bli superfrälst. Älskar musiken men det är också det enda, resten har jag svårt för.

Filurkatten wrote:Men förstår det verkligen inte, blir bara yr och mår illa utav 3d och mycket färger. haha

Samma här. Trodde jag var ensam om att bli det.

Jag är med på det också! Krossa 3-D imperiet - Tillsammans är vi starka!!

Bonomaul wrote: För mig är det också en kombination, hade aldrig återupptagit NES-intresset om det inte hade varit en sådan fundamental del av min barndom som det var. Var ju helt sjukt ett tag på slutet av 80-talet då TV-spel var lika med NES! Är nästan lite svårt att greppa så här i efterhand, och kanske framförallt för de som inte var med på den tiden.

Hade heller aldrig börjat igen om det inte var för att spelen faktiskt är ruskigt bra samt kommer inpackade i farligt snygga kartonger osv..
Att prisbilden var en annan för några år sedan bidrog också. Tror inte jag hade varit så sugen på att dra igång en samling i dagens läge.

Typ så.....

Fast jag spelar lite oxå emellanåt (mer än Zelda II).
Även SNES:et är riktigt nostalgiskt för mig, dock inte lika mycket som NES:et. Dels har det med åldern att göra (då), dels lite av "samla-på-sig-alla-spel-som-finns"-syndromet som började med SNES (Super Wild Card). Blev mer ett ha-begär än ett nöje till slut.

Visst, det släpps säkert mestadels skräp idag, men några godbitar finns det allt, och de måste man ju sätta tänderna i....

Sanna wrote:

Filurkatten wrote:Men förstår det verkligen inte, blir bara yr och mår illa utav 3d och mycket färger. haha

Samma här. Trodde jag var ensam om att bli det.

Man kan undra vad det beror på.
Kanske samma som med åksjuka? Ingen aning

Ett visst mått av nostalgi är det förstås (svårt att bortse från då man spelade mycket som barn) men sen tycker jag att många spel är riktigt bra. Spel som Metroid eller Zelda 2 är grymt bra spel som man fortfarande kan spela för att det är kul. Sedan har jag på senare tid även börjat intressera mig för andra konsoller (typ atari) som jag aldrig hade eller spelade särskilt mycket på när det begav sig så det är inte bara frågan om nostalgi.

På något sätt tycker jag att dåtidens spel hade större "replay value". Man satte sig ner och spelade och hade kul en stund. Att varken grafik och ljud var i toppklass kunde man leva med då spelen var fängslande ändå.

Idag handlar allt bara om snygg grafik och när något nyare och snyggare släppts är det få som gräver fram de gamla spelen. Vem sjutton väljer ett spel som NHL 98 idag framför en nyare version t ex? Tar man däremot Ice Hockey så har det en tidlös charm vilket gör att det i mitt tycke har åldrats bättre och så är det med de flesta spel. (här måste man ju även komma ihåg att många spel redan hade ett par år på nacken när de väl nådde Sverige, men de höll ändå)

Visst kan det vara kul med bra grafik och realism men väldigt få spel innehåller något annat än ögongodis och det gör att de i det långa loppet glöms bort då de ersätts av nya, större, bättre versioner med fler möjligheter.

Framför allt sportspel åldras rätt så illa, samtidigt som nya versioner inte erbjuder så mycket mer än bättre grafik. "Spela och släng" i ett nötskal. (snackar om nyare sportspel alltså, inte NES-spelen)

Sanna wrote:

Filurkatten wrote:Men förstår det verkligen inte, blir bara yr och mår illa utav 3d och mycket färger. haha

Samma här. Trodde jag var ensam om att bli det.

Doom var ett spel som jag kunde spela när det kom, men inte längre.