Det var bra länge sedan jag senast körde igenom Little Nemo så jag var ju bara tvungen att sätta i min fina lila "Pajama Hiro Nemo" & köra lite
De första 7 banorna gick utan större problem men sen kommer sista banan & svårighetsgraden höjs
sjukt mycket jämfört med de tidigare banorna & musiken går från gullig, harmonisk & trevlig till en betydligt råare ton.
Svårighetsgraden beror särskilt på de förbannade pollen-monstren på bana 8-2!!! Men efter lite svordomar & omstarter så står jag snart uppe på den sista platån. Med musiken uppskruvad & dånande som krigstrummor ur högtalarna går jag förbi det upptornande porträttet av "Nightmare King" & allt känns verkligen jättemäktigt.
Så står man plötsligt öga mot öga med "Nightmare King" & jag sitter som på nålar i soffan med ett riktigt stadigt grepp om handkontrollen. Jag har p.g.a. några enkla misstag endast en energi-fnutt kvar. Jag vet att om han träffar mej nu så är det kört.
Mina ögon är som i trans med en enda uppgift - att följa hans rörelser så att jag kan tajma in när jag ska hoppa undan & när jag ska attackera.
Med pulsen högt över det normala laddar jag spiran för att skjuta iväg ett sista skott. Helt plötsligt stannar den väldige konungen av Mardrömslandet & exploderar. Jag andas ut djupt & släpper den genomsvettiga handkontrollen. Det är en helt fantastisk känsla som går från tårna till huvudet & jag tänker för mej själv "Det är såhär TV-spelande ska kännas".
God Morgon Nemo
