Istället för att nämna ett specifikt spel så tar jag upp några kategorier av dåliga spel istället, för mig finns det många dåliga spel men de kan vara dåliga på väldigt olika sätt. Många bra spel kan ha tendenser från vissa av de här kategorierna förståss men ofta i så måttlig mängd att det inte räcker för att faktiskt göra spelet dåligt.
1) Det dåligt designade spelet
I denna kategori har vi spel som kan ha perfekt kontroll och programmering, grafiken kan vara strålande och musiken perfekt men spelet lider av katastrofala design beslut, för NES'en tycker jag att de flesta spel som faller i den här kategorin är spel som har totalt slumpmässiga lösningar. Super Pitfall och Milon's Secret Castle är bra exempel. Det finns absolut inget logiskt sätt att lista ut vart saker finns utan man måste i princip ha en guide. Castlevania II: Simon's Quest är kanske ett ännu bättre exempel och just för att ta en Europeisk release med. Spelet har ju riktigt hög produktionskvalitét på alla fronter, otroligt soundtrack osv men den totala avsaknaden av bra design drar ju ner det i skiten.
2) Det otympliga spelet
Nästan alltid är den här kategorin fylld av spel med värdelös programmering men ibland även här medvetna design val som bara har gjort spelet extremt frustrerande och klumpigt att spela. Vi verkar ju ha blivit skonade från många sådana releaser i Skandinavien, om man tittar på hela NES biblioteket så finns det ju otaliga sådana katastrofalt dåligt kodade spel med kontroller som får en att vilja ta livet av sig.
3) Det för svåra spelet
Den här kategorin är givetvis subjektiv och den tenderar också att ändras över tid. Spelar man ett riktigt svårt spel länge så blir man ju givetvis bättre och jag brukar tendera att tycka om svåra spel. Silver Surfer är t.ex. ett favoritspel
Men det finns ju många spel som lider av obefogad svårighetsgrad, ofta blandar sig kategori 2 och kategori 3 här när den sämsta sortens svårighet är den som introduceras av dålig kontroll eller obegriplig design. Battletoads är ju som tur är ett så bra spel i övrigt att det väger upp för detta men den som kom på att man skulle kunna skada varandra i 2 player på det spelet borde steglas! Hur många vänskaper tog inte slut med bjällrorna på bana 2?? En annan vanlig anledning till att spel drar mot den här kategorin är ju långa spel utan continue där man får börja om helt från början. Ett spel som på ett nästan utstuderat sätt kombinerar en frustrerande och knölig kontroll med en del obegripliga design val och en avsaknad av continues och det spel som därför kvalificerar sig som exempel för den här kategorin blir tveklöst Dragon's Lair, och jag HAR klarat spelet. Varför är en fråga jag ofta ställer mig
4) Det för enkla spelet
Den här kategorin är ju också väldigt subjektiv. För mig är det tyvärr ofta riktigt bra spel i övrigt som är för lätta. Ännu värre är att spel i mina favoritserier tillhör denna kategori till viss del, lite Mega Man 4 men mest Mega Man 5 lider av detta tycker jag. Min spontana känsla är att de spelen hade varit lagom svåra om man inte hade kunnat ladda upp skott. Det är som att man la till det uppladdade skottet i fyran men glömde att kompensera upp svårighetsgraden för det. Mega Man 5 är alldeles på tok för enkelt. Däremot kan jag inte riktigt komma på ett bra exempel på ett spel som faktiskt är dåligt pga att det är för lätt. Alla enkla spel jag kommer på vägs upp av annat.
5) Det tråkiga spelet
Den kategorin är mycket mera subjektiv men väldigt många spel är helt enkelt bara repetetiva eller inte roliga att spela, även om allt möjligt annat i spelet kan vara bra gjort så är det helt enkelt bara exceptionellt drygt att spela. Hrm, Top Gun... Jag tror att det faktum att det är klurigt att landa faktiskt är en försvarsmekanism, det får de flesta att sluta spela spelet på en gång. Det blir definitivt inte roligare efter att man kan landa dock!
De sämsta jag testat nu på senare dagar är lätt Anticipation (Varför släpptes det öht i Sverige?). Terminator 2 är skit det också.. Men ändå som sagt, båda har sin charm 
Paperboy är det inget fel på. 
