sndb.se

Bomberman var riktigt bra mot Guts

Övning ger färdighet. Nu lyckades jag ta bossarna utan att använda en continue ^^ Fireman är helt klart både den svåraste banan och svåraste bossen.

Jag håller med dig Tronin om det mesta! Jag har spelat igenom bossarna två gånger, men varit för trött och blivit irriterad innan jag egentligen satt igång Wily. Dock tycker jag Ice-man banan är mest frustrerande.. tar ändå av vana honom innan fireman. Med den ordning jag brukar ta banorna så tycker jag inte bossarna är så himla svåra faktiskt. Elec-man kan man dö på ngn gång...

Ska jag lyckas klara spelet måste jag komma på hur jag ska ta Fireman (på Wily-banan) utan att dö för mkt. Svårt att tajma hoppen så man undviker hans skott

Sanna wrote:Ge inte upp nu!

Grattis!
Tog det lång tid?

Det är få personer som jag har tyckt så synd om i jakten på att klara ett spel. Stort GRATTIS Tronin

Grattis!

Skam den som ger sig.

Grattis! Själv kastade jag in handduken på Yellow Devil.

Tack! Och tack för alla vapentips. Det känns skönt att kunna inkludera ett Mega Man-lir i den skrala skaran av spel jag har klarat till NES. Nu hoppas jag det tag lång tid innan ett nytt MM-spel dyker upp i "Vi spelar Nes tillsammans"

segasonic wrote:Tog det lång tid?

Japp, två veckor Nej, jag vet faktiskt inte hur lång tid det tog. Nu flyter det på rätt bra fram till Dr. Wily-banan, men det tog nog ändå 1,5-2 timmar.

poppe: Använd select-knappen som segasonic tipsade om så ska du se att du kommer förbi honom ganska lätt.

Det är Mega man som är det svåraste av dom 6 till NES. 2:an är mycket enklare.

Är ettan verkligen det svåraste? Nice, då kan man klara det och skita i resten, eller vad säger du Sanna?

Jag skulle säga det av min erfarenhet med serien (klarat alla till 10 och några X)

Hade alltid mest problem varva ettan mot 2:an 3:an osv osv. Tyckte även dom bara vart enklare ju högre nummer dom fick.

Seeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen, men här är min text om spelet.

----

Mega Man

Jag har en hatkärlek till Mega Man som sträcker sig tillbaka till barndomen. Allt grundrar sig i spelets svårighetsgrad. Men det är just den beryktade svårighetsgraden i kombination med den charmiga blå hjälten som gjort Mega Man-spelen populära.

Bakgrundshistorien är mer utbroderat än många andra samtida spel: Året är 200X och två professorer vid namn Dr. Light och Dr. Wily har framgångsrikt utvecklat en prototyp av en människoliknande robot som ska underlätta människors vardag. Utifrån prototypen skapas sex nya robotar, alla med egna förmågor. Resultatet blir så framgångsrikt att professorerna belönas med Nobelpriset. Kruxet är att endast Dr. Light får åka till Stockholm och ta emot priset ur kungens hand. Dr. Wily blir grön av avund och som hämnd stjäl han de sex robotarna och programmerar om dom att för att ta över världen.

När Dr. Light nås av nyheten blir han förkrossad men inser att han måste stoppa galenskapen och de livsfarliga robotarna. Motvilligt programmerar han om den harmlösa prototypen till en stridsrobot och ger den namnet Mega Man. Utrustad med en kanonarm beger sig Mega Man ut i världen för att sätta stopp för Dr. Wilys dårskap.

De sex robotarna har en varsin bana som har samma tema som robotens karaktär (is, eld, ström mm). Banorna kan väljas i valfri ordning, och som liten minns jag den svindlande friheten att kunna välja ordningen själv. Valet av banornas ordning var en stor grej bland mig och mina vänner, och det är just ordningen som är nyckeln om man ska bemästra Mega Man. Varje boss har en akilleshäl som inte är så svår att lista ut. När en boss är besegrad får Mega Man dess vapen för att använda på nästa boss. Hela upplägget påminner lite om Sten-sax-påse.

Trots att banorna är få och korta så bjuder vissa ändå på motstånd. Det är framför allt tajmingen i plattformshoppandet som jag brukar ha problem med. Men efter några försökt och några svordomar så brukar det ändå gå vägen. Spelet är dock långt ifrån klart när bossarna är besegrade. Nu börjar den svåra vägen till Dr. Wily med en bosskavalkad då alla bossar möts ytterligare en gång samt några helt nya.

Själv har jag som längst kommit till bossen Yellow Devil, men har suttit på passagerarsätet flera gånger då spelet har varvats, och varje gång blir jag lika imponerad och avundsjuk. Men en liten tröst är att Mega Man ett anses vara det svåraste spelet i serien.

Trots min hatkärlek så kommer jag alltid tillbaka. För det är trots allt mig det är fel på.

Kul läsning, som vanligt!
Grymt, poppe!

Så fint!

poppe wrote:Kruxet är att endast Dr. Light får åka till Stockholm och ta emot priset

You the man Poppe, skrattade gott

Tack för de fina orden.

Mega Man var lite av Segas föregångare. Det vill säga det tuffa alternativet till Mario, ett par år innan Mega Drive.

Jag minns hur min kompis Puppes storebrorsa köpt spelet (bara det faktumet gjorde ett spel "coolt" - att ens kompisars storebrorsor köpte det) och Puppe pratade inte om någonting annat på säkert fem-sex fotbollsträningar. Vi var kompisar, men inte direkt polare så jag fick inte chansen att åka hem till honom och testa. Och att låna spelet var det inte tal om - det var ju hans "farliga" storebrorsas. Dessutom spelade jag fortfarande Super Mario Bros 2 och älskade varje sekund.

Men till slut satt jag i mitt rum med Mega Man framför tv-rutan. I vardagsrummet skojade Harald Treutiger med deltagarna i 24 karat. På något sätt har det blivit mitt starkaste minne av Mega Man. Firemans bana, jag ropar in mamma för att visa att jag nått bossen. Och hur cool musiken är. Pappa kommer också in och håller med om att musiken är cool, men är snart tillbaka i tv-soffan där Treutigers reportageteam har frågat en massa ungdomar om de gillar sparris eller inte, och deltagarna ska gissa hur de svarat.

Mamma springer tillbaka in i vardagsrummet och där sitter jag ensam kvar med Fireman, cool technomusik och tankar om sparris.

Underbart!

Mitt favoritspel för övrigt

Trevliga recensioner!
Kunde inte låta bli att spela igenom det efter jag läst.
Efter 47 min låg Dr.W och grät på marken!

Snyggt jobbat Yellowbird!

Då måste det ha gått relativt smärtfritt för dig. Brukar alltid fastna en stund på bossarna precis innan Dr.Wily.

Ja det gick bra, men har spelat det någon gång tidigare! Menar du Bomb Man, Fire Man, Ice Man och Guts Man?
Har man bara rätt vapen och teknik brukar det gå bra.
Hade ett extraliv, så jag dog bort det lilla livet jag hade kvar efter bossarna direkt på Wily.
Sen klarade jag Dr.W när jag fick börja med fullt liv.

Sanna wrote:Mitt favoritspel för övrigt

Och mitt i Mega Man-serien. Fram till för en månad sedan var det tvåan, men jag hade ju aldrig ens klarat ettan så jag satte mig ner med ett glas Megavatten (förklaring kommer i min text om Mega Man 2, om det spelet någonsin dyker upp här) och gav det en ny chans. Känslan då Dr. Wily föll var bara så där alldeles, alldeles, förbannat underbar...

Ett fantastiskt spel, helt enkelt, så jag förstår dig. Och så älskar jag faktiskt sparris.

Kom på att jag ju spelade in en gång när jag sprang igenom Mega Man (minne som en guldfisk som sagt). Målet var bara att springa igenom det utan att dö så jag tog det försiktigt.

Du snor ingen datatrafik från nesdb när du länkar in youtube filmer =)

Nähe, sehr gut!

Jäkligt snyggt spelat, Sanna! Iskallt att bara lämna det där extralivet att försvinna på första banan. Själv drömmer jag våta drömmar om Mega Man-extraliv (nja, inte riktigt, men det är någonting med dem som gör dem till de härligaste extraliven att plocka i hela spelhistorien) och brukar ofta offra ett liv bara för att få ta ett. Höra ljudet.

Icemans bana drömde jag andra sorters drömmar (mardrömmar, närmare bestämt) om i fem nätter innan jag klarade den, och detsamma gäller första nivån på Wilys bana. Är i allmänhet väldigt dålig på att använda bossvapnen på annat än just bossar. Men nu har jag lärt mig en hel del, tror jag. Tack!

Tack! Ja ljudet när man tar extraliv är härligt

Jag tycker det blir roligare att spela när man använder bossvapnen på själva banorna. Man borde experimentera mer med dem för att hitta bra vapen för att snabbare ta sig fram (det gäller alla Megamanspel).

Ljudet är härligt, liksom huvudets hela skepnad på något sätt. Kanske bara faktumet att det är ett stort huvud med hjälm. Känns så mäktigt, liksom.

Ja, det borde man definitivt. Med den taktiken är det kanske dags nu att ta sig an Mega Man 2 på difficult. Får se hur det går...