sndb.se

tja, spelkartonger var ju inget värde på den tiden dom var nya, så det åkte i soporna (min mor var väldigt flitig med den konsten) eftersom man ville ju bara ha själva kassetten ändå.

fast PC spel var ja betydligt mer rädd om, då det brukade följa med en fet manual, mynt/stenar/annat med i dom, vilket var
lättare att tappa bort och därför så lät man bli att slänga nått.
det är väl likadant nuförtiden, det är äl ingen som är rädd om sina PS3/xcocks dvdfodral?

nej, jag har slängt alla PS3/Wii fodral och har dem i en DVD väska

Undrar om det blir samma samlarvärde på t ex Nintendo DS spel om 20 år som det blivit för NES spel?

Fast Nintendo DS är ju ett format i mängden. Det finns så mycket interaktiv underhållning att det känns som att DS inte direkt "definierar" en generation på samma sätt som NES/SNES gjorde. Dessutom är nog det absoluta antalet spel säkerligen ofantligt mycket större tack vare att TV-spel blivit mer "mainstream" och säljer i större volymer osv.

Enligt mig finns det mycket som talar emot det, men man ska väl aldrig säga aldrig...men jag tvivlar på det

Min mamma skrev mitt namn på mina spel, och brorsans namn på hans.
Hon var mycket noggrann att allt skulle lämnas tillbaka om jag lånade ut något! Haha (mammor )
Fast jag finner det nu idag lite charmigt att se sina gamla carts med Robin Näslund taggs

instinqt wrote:Fast Nintendo DS är ju ett format i mängden. Det finns så mycket interaktiv underhållning att det känns som att DS inte direkt "definierar" en generation på samma sätt som NES/SNES gjorde. Dessutom är nog det absoluta antalet spel säkerligen ofantligt mycket större tack vare att TV-spel blivit mer "mainstream" och säljer i större volymer osv.

Enligt mig finns det mycket som talar emot det, men man ska väl aldrig säga aldrig...men jag tvivlar på det

Jag kan se vad du fiskar efter men jag håller bara delvis med dig. Att SNES "definierat en generation" måste jag säga är en grav överdrift, det stämmer bättre för NES - men inte heller den hade ensamt majestät som leverantör av interaktiv underhållning. Sega fanns förstås men var inte så mycket att räkna med (nu kör jag ett renodlat svenskt perspektiv här eftersom jag antar att du också gjort det), men hemdatorerna hade däremot bra spridning under NES:ens glansdagar; särskilt C64 förstås.

Men på ett sätt tycker jag att du har en poäng; att ha en konsol (dvs i praktiken ett NES) eller en hemdator (dvs i praktiken en C64) var en STOR GREJ på 80-talet. Det var ett dyrt nöje på endera hållet - konsolen var relativt billig men spelen svindyra, hemdatorn å sin sida hade billiga spel men kostade skjortan att köpa och kunde i praktiken inte användas till mycket annat än just spel. Idag finns det så många möjligheter att spela. Datorer är överallt, mobiltelefoner, konsoler, bärbara konsoler - det går liksom inte att undvika dem. På 80-talet var man så svältfödd att vad som helst som hade förmåga att köra någon typ av spel var asgrymt och ett garanterat sätt för kidsen att få om inte goda vänner så åtminstone gott om ytliga barnbekanta.

Det gör säkerligen att nostalgivärdet (och därmed det ekonomiska samlarvärdet) trissas upp en hel del för just NES.

Men... man ska aldrig säga aldrig. PS1 är en konsol som jag tycker borde kunna ligga ganska bra till för att kunna få sin egen samlarhets kring sig. De var vanliga som stryk, "alla" som levde under andra halvan av 90-talet har minnen av dem - men just för att de var så vanliga är det inte många som har gjort några stora ansatser att ta väl hand om varken spel eller hårdvara. Lägg till det att byggkvaliteten på de äldre konsolerna är usel; jag kan tänka mig att boxade första-generations-PS1:or i bra skick kan komma att bli rätt eftertraktade i en inte alltför avlägsen framtid. Och originalutgåvor av kända spel samt de mer udda titlarna kan säkert gå upp i värde.

Ren spekulation i princip men vi får väl se. Det tog ju ett bra gäng år efter att NES dog ut som aktivt format innan den riktiga pris- och samlarhetsen drog igång.

Har kvar de flesta av mina kartonger till de spel som jag har kvar sen jag fick dem som liten. Att man gjorde sig av med kartongerna berodde väl på att det är kassetten som är själva grejen. Som liten tänker man inte på ett eventuellt samlarvärde i framtiden. Någon NES-kartong klippte jag aldrig i men två av mina Gameboy-spel DuckTales och Bugs Bunny fick en klippning.

När jag var lite och fick spel till NES så tog alltid min förädlrar hand om kartongerna direkt efter att jag öppnat spelen. Manualen kollade jag vell i några gånger tills man kunde dem och sen så åkte dom tillbaka i kartongen. Alla mina kartonger var alltså i nästintill perfekt skick och likadant med kartongerna till konsollen. Tyvärr såldes allting för en billig peng när Connectorn i Nes:et börja glappa

elektronhjarnan wrote:
Men... man ska aldrig säga aldrig. PS1 är en konsol som jag tycker borde kunna ligga ganska bra till för att kunna få sin egen samlarhets kring sig. De var vanliga som stryk, "alla" som levde under andra halvan av 90-talet har minnen av dem - men just för att de var så vanliga är det inte många som har gjort några stora ansatser att ta väl hand om varken spel eller hårdvara. Lägg till det att byggkvaliteten på de äldre konsolerna är usel; jag kan tänka mig att boxade första-generations-PS1:or i bra skick kan komma att bli rätt eftertraktade i en inte alltför avlägsen framtid. Och originalutgåvor av kända spel samt de mer udda titlarna kan säkert gå upp i värde.

Ren spekulation i princip men vi får väl se. Det tog ju ett bra gäng år efter att NES dog ut som aktivt format innan den riktiga pris- och samlarhetsen drog igång.

Håller med elektronikhjärnan om vad han tror om PS1 som framtida samlings objekt. Känns som det är de skivorna som var lättast av alla att få repor på (dessutom så syns de bra mot svart) och boxarna fick sprickor och gick sönder lätt så vissa spel är inte helt lätta att hitta i samlarskick. Sen så är det många klassiska spel/spelserier som släpptes till PS1 som många har minnen till och vill återskaffa precis som med nes.

Henka wrote:Håller med elektronikhjärnan om vad han tror om PS1 som framtida samlings objekt. Känns som det är de skivorna som var lättast av alla att få repor på (dessutom så syns de bra mot svart) och boxarna fick sprickor och gick sönder lätt så vissa spel är inte helt lätta att hitta i samlarskick. Sen så är det många klassiska spel/spelserier som släpptes till PS1 som många har minnen till och vill återskaffa precis som med nes.

Instämmer också i Elektronikhjärnans utlägg. Han funderat länge kring det. Problemet tror jag är att det gjordes större upplagor eftersom det var billigare att pressa cd-skivor och hade kortare ledtider än elektronik i plasthöljen (som cartarna till NES är). Men det fanns många som började spela med PS1 och nostalgi ska icke undervärderas samt av erfarenhet under de åren jag jobbade i butik var de flesta begagnade spelen till PS1 väldigt slitna. Tror därför att "epoktitlarna" och "milstolparna" kan skjuta i värde.

Men tror man behöver ge det ytterligare ett par år innan det blir lite mer kult. Som värdemätare köpte en vän ett PS one (förvisso oboxad) med två spel och en kontroll för en 50-lapp på en loppis.

Tror även att Xbox kan betinga ett visst värde. Den var mindre än PS2, men starten på något större. Om Microsoft fortsätter att satsa och vinna marknadsandelar kommer antagligen också första Xbox bli intressantare på andrahandsmarknaden. Dels arvet som byggs, men också kultstatusen är viktig (kult som i obskyrt att Vectrex är intressant eftersom det är en så obskyr maskin, men aldrig någon större kommersiell framgång).

Xbox tror jag också stenhårt på. Det är så många "etablerade spelnördar" som liksom aldrig tog den på allvar, och den målgrupp den faktiskt sålde till var av typen teknik- och prylnördar (och reformerade PC-spelare) som mer såg den som en rolig ny teknikpryl vilken-som-helst än en spelkonsol, om ni fattar vad jag menar. En slit-och-släng-grej som moddats och målats och gått som mediacenter snarare än en kär spelmaskin som vårdats ömt.

Lägg till det att det finns en hel del mer eller mindre obskyra och exklusiva spel som faktiskt är riktigt bra, och att den är full av rörliga delar som kan gå sönder...

En tidig ohackad Xbox, med The Duke-handkontroll, i toppskick och komplett... det borde kunna bli åtråvärt. Finns ju en hel del roliga specialutgåvor också.

N64 borde kunna rassla till i ungefär samma veva som PS1 dessutom, om det nu händer. Det är ändå Nintendo, den har handkontroller som vill slitas ut till plastdamm, och spel i klena pappkartonger.

Om historien borde ha lärt den spelintresserade något så är det att precis allt kan få samlarvärde och bli sällsynt bara det går tillräckligt många år. Men folk verkar aldrig lära sig, utan fortsätter att behandla sina nyinköpta grejer som skit samtidigt som de tar på sig bomullshandskar för att försiktigt hantera sina gamla spel som förvaras i låsta glasmontrar. Jaja...

Jag använder bomullshandskar för mina nya spel också

Kan bidra till varför mina NES kartonger inte existerar längre.
Jag förvarade allt i garderoben och efter några veckor var kartongerna mos under all skit jag hade

BelfegorC4 wrote:Kan bidra till varför mina NES kartonger inte existerar längre.
Jag förvarade allt i garderoben och efter några veckor var kartongerna mos under all skit jag hade

Ja, det var nog det som hände med dom flesta av min familjs NES kartonger också, de blev mosad när dom bara lå lite här och där, så dom blev nog kasta i soporna pga. det Jag har 2 kartonger kvar från barndomen, det är Maniac Mansion och Tom & Jerry (min lillsysters spel). Maniac Mansion kartongen är faktisk i rätt bra skick tycker jag, men Tom & Jerry kartongen är lite mera sönder tyvärr :\

Japp jag håller också med föregående talare om PS1 och samlande omkring det. Redan idag så går många originalutgåvor för bra pengar, till Playstations nackdel så har spelen ju skivor, vilket oftast slits mer än kassetter gör. Detta gör i sin tur att dom där rariterna blir svåra att hitta i mkt fint skick för en samlare. Så här kommer verkligen samlarmarknaden att växa, det är jag helt övertygad om. Just nu är många PS1 spel fortfarande billiga, så jag råder den som är sugen på att börja samla det att göra det nu, och även du som vill bunkra upp ett stort lager spel för att sedan sälja dom dyrt om 5-10 år har ju goda chanser att fynda mkt ännu. Jag har själv köpt flera PS1 spelpaket, där bara ett par titlar i paketet finansierat hela inköpet vid vidareförsäljning.

En sån här utveckling fick ju NES. När jag började med Tradera och Ibazar år 2000 så var det inte alls dessa priserna som är idag, då kunde man köpa de flesta kompletta NES spelen för ett par hundralappar. Detta höll ju i sig långt in på 2002, 2003-2004 innan priserna började gå upp lite mer. Jag har själv köpt flera nya NES spel på köp-nu på Tradera, för 199 kr/st. Mega Man 5 köpte jag för 1200 kr för 5 år sedan, och den gången ansågs det som galenskap för ett spel. Det såldes ju för 6050 kr här på forumet. Den riktiga pris-boomen kom väl för c:a 2 år sen på Tradera? 2007 nån gång, då plötsligt spel började rusa iväg i pris.. varför vet jag inte? Någon som har nån spekulation omkring det? Förutom att samlarna har ökat så har jag ingen bra förklaring till den rätt rejäla ökningen i priser.

Kommer fortfarande ihåg när du vann MM5, kändes verkligen sjuuukt dyrt som du säger på den tiden. Minns jag försökte köpte det några månader efter eller liknande av dig för typ 1500kr dock när jag märkte hur svårt femman var att hitta komplett i fint skick Samma kille sålde väl typ MM2 nytt samtidigt och en del andra titlar

MXS wrote:Förutom att samlarna har ökat så har jag ingen bra förklaring till den rätt rejäla ökningen i priser.

Tror att det är en bra förklaring faktiskt

Samlarna kanske har fått mer pengar också! sen har fler utlänningar gett sig in på tradden! (men igår såg vi hur dyrt en kartong kan gå utan deras inblandning iofs)!

Samlarna har blivit fler, de har kommit en bit i karriären (=> har mer pengar) och det har bildats en "kultur"-rörelse kring gamla spel, det för folk samman and whatnot. Sedan ska man inte förringa fenomenet att försöka återskapa sin barndom och sådant som saknades i den.

Men vad det än beror på så är forum som detta en ganska ideal plats för att folk ska trigga varandra till nya, ännu högre maxbud och sprida konstiga samlarideal. Många av alla samlare jag sett tycker jag börjar med kassetter/skita i regionskod, varpå det blivit kompletta med fokus på "rätt" regionskod, sen kompletta i bra skick, och sen kompletta i nyskick...väldigt vanligt förekommande fenomen

men lyckas man ta sig vidare kommer man in på sin egna smak

http://www.youtube.com/watch?v=2AtqesMludc

00:55 in i videon. Det hörde man inte när man var liten

Nej, speciellt inte på engelska!

Vad har instinqt, elektronhjarnan, MXS och ni andra då för tankar om att just NES har gått upp så mycket i värde, utan att dra med sig C64, Amiga, Master System, Mega Drive, Game Boy och allt annat som man spelade på den tiden? Jag tror att regionskoderna är stakt bidragande, i alla fall i fråga om Master System och Mega Drive, som saknar regionsmärkning men som i övrigt påminner en hel del om NES. Hade NES inte haft SCN så hade väl spelpriserna antagligen legat på NOE-nivå, vilket i och för sig ändå inte är lika lågt som Master System och Mega Drive.

Sanna undrade om Nintendo DS kommer att få samlarvärde. Jag ser inget skäl till att tro på en bättre värdeutveckling för Nintendo DS än för Game Boy och andra bärbara konsoler ( Game & Watch är något annat), som av någon anledning har svårt att attrahera samlare. Jag har också svårt att tänka mig att det kommer att bli något stort samlarintresse för Gamecube och Wii, möjligen lite större för Nintendo 64 (som har både kassettformatet och papperskartongerna talande till dess fördel, men som har en stor nackdel i avsaknaden av Skandinavien-exklusiv regionsmärkning) men inte något som på långa vägar kan mätas med NES eller SNES.

Men varför har priserna på NES och SNES gått upp så mycket just de allra senaste åren? Jag började min handel med spel på iBazar 2001 och vet att det då var mycket, mycket ovanligt att enstaka spel gick för över 1000 kronor. Jag minns till exempel att inplastade Zelda 3 kostade omkring 500 kronor, och det senaste åren har dessa bjudits upp till vanligen mellan 2000 och 3000 kronor. Samlarna har förvisso utan tvekan blivit fler, men gränsen för vad som anses rimligt att betala för ett enskilt spel har också höjts något enormt. Samma sak kan för övrigt sägas även om bostäder, som väl också har haft en liknande prisökning (i procent räknat) sedan 2000-talets början. Det återstår emellertid att se om samlarspelprisbubblor kan spricka på samma sätt som aktiebörs- och fastighetsbubblor. Jag tror det inte.

Fler folk hade Nintendo än Sega. Och sen är det kartonger till Nintendo.