sndb.se

Hade banorna varit mer linjära och man hade sluppit momentet med att leta upp personer hade spelet varit en keeper.

Man kanske skulle skaffa sig originalet (Power Blazer) istället? (Om banorna inte är utformade på samma sätt vill säga.)

Själv gillade jag hur banorna var utformade och tyckte utforskandet var en del av utmaningen.

Tronin wrote:Hade banorna varit mer linjära och man hade sluppit momentet med att leta upp personer hade spelet varit en keeper.

Hade det varit så hade inte spelet varit längre än 10 minuter. Så jag tar hellre utforskande än 10 minuter extremt lätt spel.

Utforskningsmoment är inte kul nånstans.

Haha, du är som mig Iofs så är Power Blade ett undantag i mitt fall då jag spelat det ganska många gånger och vet på ett ungefär vart kontakpersonen finns och dörren till bossen.

Utforska var något jag gillade skarpt som barn men jag har inget tålamod till det nuförtiden. Nu föredrar jag linjära spel där man vet vart man ska hela tiden, eller åtminstone 96% av tiden.

Tronin: Fast att kalla det utforskning är egentligen extremt snäll till powerblade. Det är 2 vägar väljer man fel får man gå tillbaka.

Sen som vanligt, men mycket i livet, så här tyckte jag om spelet.

Power Blade

Efter århundraden av olika krig mellan jordens befolkning är det äntligen fred. Och för att förhindra nya krig så är alla vapen skrotade, och världens regeringar är utbytt mot en kraftfull dator som fattar alla beslut för mänsklighetens bästa. Men den harmoniska tillvaron varar inte för evigt. I spelets inledning angrips datorn av utomjordiska fiender som använder processorkraften mot mänskligheten.

Som spelare kontrollerar man en generisk 90-tals actionhjälte vid namn Nova (tänk Arnold Schwarzenegger) som ingår i en liten specialstyrka som endast opererar vid kritiska situationer, och nu är det skarpt läge om något. För att ställa allt till rätta så gäller det att söka upp sex agenter på lika många banor och med deras id-kort ta sig till de angripa datorcentralerna.

Upplägget påminner mycket om Mega Man, men Nova är inte utrustad med en kanonarm utan med en boomerang. Förutom boomerangen så kännetecknas Nova bäst av sin komiska springstil med extremt höga knän. Men det kanske är så man springer i framtiden?

Banorna är färgsprakande och trevligt utformade då de inte är linjära utan måste utforskas för att hitta rätt, även om det inte är speciellt svårt att hitta så adderar det ändå något till upplevelsen. Men den största behållningen i Power Blade är musiken som är toppklass för att vara Nes, speciellt den pumpande låten på den fjärde banan.

Spelet har dock ett problem, och det är svårighetsgraden, eller avsaknaden av utmaning. Och det kanske låter konstigt då jag ofta i mina texter gnäller om hur svåra och oförlåtade nes-spel brukar vara, men om du är van plattformsspelare så springer du igenom Power Blade på ca 30-40 minuter utan problem. Men jag avråder inte någon att spela Power Blade. Spela det om du behöver återfå självförtroendet om du har fått rumpan piskad i något Mega Man-spel.

Hur lång tid tar det för dig att skriva texterna?

Hehe, ja det kan man undra, 15-20 min när tid och inspirations finns.

poppe wrote:Upplägget påminner mycket om Mega Man

Är det en MM-klon så är det.

Synns ganska mycket tydligare på den japanska utgåvan(Power Blazer) iaf.

Gillar stilen på den amerikanska versionen mer i detta fall :B

Jo den japanska gubben ser nästan ut som en brorsa till Mega man.