Page 1 of 1

Intervju med Anders Halvarsson (Yapons grundare)

PostPosted:20 Feb 2011, 00:11
by Smart Cat
SC: Berätta lite om dig själv och din bakgrund.
AH:
Jag heter Anders Halvarsson, är 46 år och jag är uppväxt i Gislaved.
Omkring 1981, då jag gick i gymnasiet, började jag jobba parallellt i radio & tv-branschen i en butik i Gislaved. Vi höll på i Gislaved, Smålands Stenar och Gnosjö där vi hade butiker.
Jag läste till gymnasieekonom men började jobba i butik och studerade inte vidare.
Sen hoppade jag vidare till en Audio och Video-butik i Borås och träffade en kollega som jag slog mig ihop med. Jag jobbade en kort period hos dom men vi hade lite idéer om att starta igång en egen verksamhet och då startade vi ett bolag som höll på med MovieBoxar som det hette på den tiden.
Det var innan alla hade egen video och för att videobutikerna skulle kunde hyra ut videofilm så behövde de hyra ut en video också. Dessa videoapparater låg i ett hårt plastfodral som skyddade rätt bra.
Det här var hösten -87 och parallellt som vi jobbade i radio & tv-butiken höll vi på med att sälja Movieboxar till videobutikerna

Redan då är vi ju direkt inne på idén för när vi gjorde det så anlitade vi säljrepresentanter, de jobbade som säljagenter och då var det ett gäng på 6 säljare som sålde lite åt någon filmdistributör här i Borås regionen och då hakade vi på dem och så sålde dem de här movieboxarna åt oss mot provision.
Vi fakturerade videobutikerna och betalade provision åt dem och de här säljagenterna hade många olika uppdragsgivare och en av dem hette Bergsala AB där man då sålde Nintendospel åt Bergsala och då sålde man alltså åt vem man ville.

I början hade Bergsala provisionssäljare över landet och det fanns ingen jättetydlig indelning, men tanken var att de säljarna mest skulle åka på videobutiker och då sålde de ju de här Nintendospelen till Videobutikerna.
SC: Så videospel kunde säljas både i mackar och i affärer…
AH:
Ja, nää, det som hände då var ju att de här videobutikerna, var väl en del mackar också givetvis men primärt de som hyrde ut videofilm. Och de hyrde dessutom ut tv-spel
SC: Så det här var innan Bergsala hade hand om uthyrningen
AH:
Japp, men det här var ju då att de här säljarna sålde ju Tv-spel till dem, så kom det ju en papplåda med tv-spel men det var väl inte helt uppenbart från början för Bergsala att videouthyrarna inte skulle sälja dem utan avsåg ju att hyra ut dem istället då.
SC: Så säljarna sålde spel till videobutikerna som i sin tur hyrde ut dem?
AH:
Just det men så småningom uppstod det ju ett behoven från de här videobutikerna att… Pappaskarna gick ju sönder och man behövde någon väska till själva konsolen etc.
Det sattes ett visst tryck på Bergsala om de skulle ta hand om det här och de gjorde nån väska till konsolen men till själva spelen i sig så var det pappaskar.

Och då tyckte väl ingen att det var väl särskilt kul, det var ingen ordning och reda, grejerna gick sönder, det var inte riktigt anpassat för uthyrning helt enkelt så Bergsala fick ju en del kritik för detta och då var det så att vi fick då, parallellt kan man säga eller först var det de här säljarna som sa till också: Ni har ju bara den här Movieboxen, ni skulle ju behöva någon mer produkt, skulle inte kunna ta hand om och få lite ordning på den här med uthyrningsmarknaden och sköta det ordentligt. För det hände att säljarna kunde åka till samma kund och det här med distrikt och struktur var inte klart uppdelat men framför allt produkten behövde fixas så man tar fram ett ordentligt koncept.

Det var ju helt riktigt så att vi kontaktade Bergsala, som vi kände lite grann sen tidigare eftersom vi hade varit i Radio & Tv-branschen, och så hade vi ett möte. Då fick vi lära oss av dem att det där är ett litet problem, de höll själva på att undersöka om vi hade rätt att bedriva uthyrning. De insåg väl själva att de hade ju börjat sälja till de där videouthyrarna etc…
Så de ville veta upphovsjuridiskt om det var korrekt och då finns det 2 scenarion
1) Egentligen får man inte hyra ut tv-spel
2) Upphovsrättsmannen får bestämma om det är okej och det var ju Nintendo som skulle bestämma om det var okej så höll de på o undersöka det här och hade inte kommit så långt med funderingen, man hade pratat med en jurist osv men då sa vi att vi kan ta på oss att kolla lite runt detta själva. Vi hade en jurist som vi kontaktade som kom fram till att han inte kunde se annat än att det här borde falla under samma regler som andra konstnärliga verk eller inmateriella rättigheter dvs att man har rätt att styra hur det här ska få användas. Precis som att det var inte okej att hyra ut en videofilm hur som helst utan att ha rättighetsägarens medgivande. (Hmm karln säger ju emot sig själv)
Då sätter man en debiteringsmodell som bygger på att om du vidaresäljer varan då har du ett försäljningspris på den men om du återanvänder samma vara om och om igen, alltså intäktsskillnaden för rättighetsinnehavaren är, det är ju en enorm skillnad och därför tar man mer betalt för en uthyrningsprodukt och så var det inte innan.
Och det kan man väl säga att om man inte får mer betalt för att bedriva uthyrningsverksamheten så är det inte intressant för rättighetsinnehavaren för det kostar ju så oerhört mycket om man dels ska dra ner volymerna, försäljningsvolymerna blir ju mindre eftersom grejerna hyrs ut om och om igen + att man måste ju kosta på produkten med ordentliga plastaskar så grejerna håller för den typen av aktivitet men vi ansåg ju då att det fanns en affärsverksamhet under förutsättning att det gick att få uthyrningsrättighet på detta.
SC: Fast kan man inte se det som en investering eftersom man hyr ut och folk kan testa det och det kan leda till en försäljning?
AH:
Nej, och det är upp till rättighetsinnehavaren att bestämma, men logiken de har bakom det resonemanget är att om du har tittat på en långfilm en gång då är det sannolikt inte så att du vill se den igen. Det finns ju människor som vill se samma film 10 gånger men om man betalar för den genom att hyra så finns det ju statistik på allt här i världen och då tittar man på en film oftast 1 gång och ett spel är lite annorlunda men när man väl har spelat igenom ett spel så, det kommer ju ett nytt spel nästa månad då och det är klart att det var en liten skillnad i beteendet men över tid så hade det blivit mindre och minde. Det beror ju också på typ av spel men det är klart att kostar ett spel 500:- att köpa eller 30:- att hyra så är det klart att du får samma effekt men om det kostar 10:- att hyra så är det aldrig någon som köper det.
Så det är där det där kommer in med den förhöjda avgiften men till syvende och sist så är det upp till rättighetsinnehavarna att bestämma hur de vill ha det.
SC: Så det hamnade på Nintendos bord att avgöra om de ville gå med på en uthyrning?
AH:
Ja.
SC: Hade de några åsikter om hur det skötas?
AH:
Nja, det fanns ju en förlaga från filmbranschen så man var ganska snabbt inne på det sättet. De tyckte väl så här: ”Vi vet inte om vi är så förtjusta i det här med uthyrning men om det ska ske så måste det ske på de här villkoren” och till slut sa man okej, vi kör.
SC: Kommer du ihåg några av de villkor som gällde?
HA:
Nja, det var väl ungefär motsvarade villkor som fanns inom film att man betalade, det fanns olika system, vi kunde betala 29:- i månaden och så hyrde man spelen eller också kunde man köpa loss dem och då varierande priset från allt mellan 600-1000:- för att få köpa loss uthyrningsrätten för en titel och prissättningen, det blev ju någon form av marknadsprissättning som i mångt och mycket återigen stipulerades av filmbranschen.
Det fanns någon form av vedertagen norm så det var väldigt mycket det som satte prisbilden.
Marknadsprissättning kan man ju experimenterade sig fram till men vi valde att titta på den normprissättningen som fanns framexperimenterad av en annan bransch.
SC: 30-40:-
AH:
Ja, det låg där mellan 30:- och 40:-/dygn
Och det var ungefär så vi kom i kontakt och förde det vidare och då startade vi Yapon med det som bas.
Yapon är ju Japan på Franska och jag tror det uttalas ”Schappon”.
Och idén var egentligen att jag och Hans-Krister (Andersson) lite funderingar på att starta butiker med primärt Japansk elektronik så det är ju ursprunget till det.

SC: Hur länge fanns ni?
AH:
Vi startade våren eller början på 1988 och sen så körde vi till 1994 då alltihopa konsoliderades in i Bergsalagruppen. Man kan säga att Yapon försvann upp i Bergsala då de köpte Yapon.
SC: Var Bergsala delägare i er innan?
AH:
Nej, inte Bergsala men däremot så var vi 4 delägare, Owe, Lars Jarhamn, Hans-Krister Andersson och jag. Initiativtagarna till Yapon var ju jag & Hans-Krister men eftersom Bergsala satt på rättigheterna i Skandinavium så ville de vara med och vi trodde det skulle bli en fördel så vi var rätt överens om det här.
SC: Ni höll på till 1994 och det var förstås med alla de konsoler som hade kommit ut då?
AH:
Ja, Näe alltså. Då gick allt detta upp i Bergsalagruppen men då är det ju så att en bit är ju uthyrningen men så är det ju en del andra bitar som vi kommer till senare men det som hände var ju att i takt med att markandsprisättningen för att hyra en film. Hyrprissättningen gick ju neråt från att ha kanske kostat 50:-/dygn till 30:-/dygn… ehhh och egentligen kan man säga att… Nej, nu säger jag faktiskt fel, jag kommer ihåg fel nu för det var inte konsumentpriset som gick ner utan priserna för att köpa in en film gick ner från kanske 1000:- till 600-700:- och nånstans var man ju tvungen att titta på det här och det blev ju fler och fler spel och ju fler titlar som kom desto tyngre blev ju investeringarna för uthyrarna och då blev vi tvungna att följa med ner. Det blev mer konkurrens, Spelia kom in i bilden bland annat och det blev lite priskonkurrens så priset per spel gick ner samtidigt som inköpspriser gick upp för när vi började så kostade ju de här spelen ungefär 80-200:- i inköp ut till inköp till leksakshandeln som skulle sälja dem vidare men under några år så fördubblade… särskilt på Nintendo var det så där det blev större datachip och mer avancerade spel så drog de iväg i kostnad. Så det gjorde att kostnaden för att köpa in spel gick upp medan intäkten gick ned och det gjorde att marginalen blev mycket sämre och plötsligt blev det svårt att få ihop kalkylerna, ta ett gäng säljare som primärt livnärde sig på detta och de här säljarnas portfölj av andra uppdragsgivare krympte också då beroende på att videofilmbranschen konsoliderade så då tog vi ett beslut så småningom att det var bättre att anlita Egmont eller SF och det blev Egmont då.
Så då gjorde vi så att Yapon och Bergsalagruppen gick ihop och för egen del började jag jobba på köp och säljsidan på Bergsalagruppen medan uthyrningen outsourcade vi till Egmont som köpte spelen av oss på samma sätt som Yapon tidigare hade gjort. Och de hade ju en mycket bredare produktportfölj, det blev för dyrt att bara åka med Tv-spel i portföljen om man ska besöka alla butiker i Sverige så man behövde ha flera saker i väskan, och det var skälet till det.

ImageImage
Ett fodral till SNES och ett till N64, båda med SF-logga istället för det gamla vanliga Yapon

Image
En Yapon-kassett i ett Egmontfodral

SC: På tal om Egmont, jag tänker på de fall som det står Yapon på kassetterna och Egmont på fodralen… Hur kommer det sig?
AH:
De fick ta över våra etiketter som vi hade i lager för etiketterna var ju titeloberoende så man kunde ju beställa etiketter som skulle räcka i ett år och när Egmont kom in i bilden så fanns det gott om etiketter i lager men inga tryckta omslag till de nya titlarna så det är skälet till det. Sen bytte vi till SF, vi valde att säga upp samarbetet med Egmont och istället skriva ett samarbetsavtal med SF. Vi bytte häst kan man säga.

SC: Vilka år gick det riktigt bra för Yapon?
AH:
Man kan väl säga att de 3 första åren, alltså 1988-1990 var riktigt bra för sen blev det tuffare och tuffare så vi beslutade 1993-1994 att lägga ut detta och det som hände var ju det att marginalen krympte och marknaden för oss blev ju mindre för oss därför att det var fler som skulle vara med och dela, det var ju Playstation på gång från Sony så egentligen kan man säga att det som var Yapon med uthyrning, den verksamheten la vi bort helt och hållet. För vi ansåg att det inte gick att hitta någon lönsamhet i att distribuera dem på det sättet så det var en ganska kort period faktiskt, det var 3 år som gick riktigt bra sen gick ganska snabbt nedåt i lönsamhetskurva så då valde vi att lägga över det.
SC: Hur många anställda hade ni?
AH:
Jag kommer inte ihåg så noga men jag tror att vi var ca 25-30 personer.
SC: Var det med säljarna som var ute och servade uthyrarna?
AH:
Ja. De var 6 stycken men sen så var det ju lager, ekonomi och alla såna funktioner.
SC: Du nämnde Bergsalagruppen förut, vad var/är det?
AH:
Bergsala hade ju Nintendoagenturen men så hade man också ett annat bolag som jobbade lite med andra, sidoagenturer, också som Handic och Akai på hemelektroniksidan och så hade de Yapon som höll på med leksaker och även Bergsala höll på själva med lite leksaker men i takt med att Nintendomarknaden brakade ihop… Om vi talar om den totala Nintendoomsättningen så gick väl den från en omsättning på 500 Miljoner 1992 till 300 miljoner 1993 så då gäller det konsolidera så istället för att ha 3 verksamheter på 3 olika platser så konsoliderade vi alltihopa under ”Bergsalagruppen”

SC: Hur många titlar hade ni?
AH:
Det vet jag inte riktigt men vi släppte ju i princip samma spel som Bergsala. Det brukade väl ligga på 2-4 nya titlar varje månad och men det kan dra iväg också för några månader kan det ha varit så mycket som 4-5 titlar.
SC: Ni startade ju lite senare än Bergsala men ni hade väl ändå alla spel som redan var släppta?
AH:
Ja, absolut! Vi köpte inte om saker som Bergsala hade slutat saluföra men den backkatalog som fanns tillgänglig lagermässigt, den skulle ju finnas tillgänglig för videobutikerna. En ny butik som aldrig hade hyrt ut överhuvudtaget, de behövde ju en backkatalog för att komma igång men den kunde ju aldrig vara större än det som fanns i Bergsalas centrala lager. Det var ju inte så att vi, i det skedet, kunde bära en helt ny produktion och det behövdes egentligen inte heller då backkatalogen var tillräckligt stor.
SC: Så om vi leker lite med tanken att en titel hann utgå från Bergsalas sortimente innan ni tog över så fanns följaktligen inte den titeln i erat sortiment?
AH:
Nej, sannolikt inte. Teoretiskt sett hade det varit möjligt att vi hade köpt hem en produktion med minimikvantiteten från fabriken i Japan men det kan jag inte komma ihåg att vi gjorde någon gång och jag tror inte att det kändes aktuellt heller. Det är klart att det alltid finns någon enstaka som vill ha en gammal titel men det är aldrig tillräckligt många för att sätta igång en sån produktion.
SC: Finns det kvar någon som helst dokumentation från den här tiden?
AH:
Jag har ingenting för när jag gick vidare i livet så lämnade jag det till efterträdare. Om det finns något så finns det i så fall på Bergsala, jag har inte sparat något sånt.

SC: Finns det någon logik i kassettserienumreringarna? Som typ att de 2 första siffrorna alltid är en viss uthyrare eller viss titel etc.
AH:
Jag har försökt klura på det men det vara bara ett rakt och rent serienummer. Det fanns ingen sån tanke utan bara ett rent serienummer som räknade upp. Och vi bokförde inte att serienummer X och Y är just den titeln utan det var batchvis så man ska ha viss koll så att säga att det är de serienumren vi använder om det skulle dyka upp dubbletter på detta så man skulle ha viss.
Det är inget högprecisionssäkerhetssystem men en viss kontrollmöjlighet skulle det kunna medföra vid eventuellt bedrägeri, till exempel om någon skulle börja tillverka egna etiketter + att det skulle ge lite spårbarhet på vilka batcher som gick till vilka spel, det förde vi bok över men om det gick ut 1000 hyrkassetter på en enskild titel så visste vi ju inte vilken handlare som hade vilket nummer, det förde vi inte bok över.
SC: Men ni hade väl koll på hur många kassetter av varje enskild titel som var i omlopp?
AH:
Ja, det hade vi men det är ju ganska enkelt, det har man ju statestik på i sina affärsystem så det hade bara varit att köra fram men om någon har koll på det idag är ju en annan fråga, det är ju så pass länge sen men det är klart att man hade koll på hur pass många som cirkulerade.
Det var ju bara att slå in artikelnumret på den enskilda titeln om det nu var SMB 3 så var det ju bara att kolla hur många vi hade distribuerat ut, det är ju de som ska finnas i omlopp, sen är det ju klart att om det är någon handlare som inte får tillbaka ett spel, att det inte blir återlämnat eller går sönder, det hade vi ju inte koll på men vad bruttosiffran var hade vi ju koll på.
SC: Och också var i landet den skulle finnas?
AH:
Ja, det vi visste var ju vem vi hade levererat den till och, om jag kom ihåg rätt nu så, var ju de avtalen juridiska så fanns det ingen rätt att överlåta uthyrningsrätten och sälja den vidare men hur det exakt var formulerat men i grunden vet vi vem vi hade skickat den till.
SC: Hur fungerar det här sen då, exemplevis om vi sen när NESen inte längre är intressant för SNESen kom och helt plötsligt så står man med ett helt lager med kassetter som ingen vill ha, ger man då uthyraren rätt att göra sig av med dem på något sätt?
AH:
Ja, uthyrarna hade då rätt om de hade köpt ett spel av oss för uthyrning och hade köpt loss uthyrningsrätten då hade de rätt att sälja den, alltså slutsälja den när jag inte längre vill ha den så hade de rätt att sälja den till en konsument, det hade de rätt att göra.

SC: Hur pass många Yapon-exklusiva spel fanns det?
AH:
Väldigt få, jag kommer inte ihåg i huvudet men du har nämnt några här och jag kommer inte på några andra än de för det var inte så vanligt. Vi ville ju det, givetvis, i början när vi bara jobbade med uthyrning men det är ju ett dilemma, vid något tillfälle kunde vi få lite försprång innan de började sälja den men det var ju aldrig de bästa titlarna. SMB3 exempelvis skulle vi ju aldrig kunnat få exklusivet eller lite försprång på.
SC: Vem gjorde urvalet hos er av de titlarna?
AH:
Ja, det var ju vi som gjorde det, bland annat jag själv som fick ta ställning till om vi var beredda att köpa hem själva den minimikvantitet som det innebär och ta den affärsrisken helt på egen hand och den bedömningen var ju bland annat jag med och gjorde.
SC: För att Bergsala skulle få en SCN-märkning på sina spel så behövde de köpa in 3000 ex, var det lika för er?
AH:
Ja, det har jag för mig, jag kommer inte ihåg exakt eller om vi kunde kringgå det på något sätt men … för det var ju det som var en av trösklarna. Problemet var ju det att om det var en mindre attraktiv titel så kunde Bergsala eller Owe säga att: den här kan få!
- Okej, hehe! Tror inte ni på den då, eller?
Men då kan det ju vara så att det fungerar på uthyrningsmarknaden iochmed att den inte finns att köpa så det öppnar ju en ännu större marknad för det uthyrningsspelet för det kan ju vara enda sättet att komma åt den så därför går skärningspunkterna lite olika men det var ju en ganska hög tröskel med 3000 spel.

SC: Skötte ni uthyrningen även i de andra skandinaviska länderna?
AH:
Ja, det gjorde vi. I vissa fall direkt och i vissa fall indirekt genom att vi outsourcade. Vi hade liknande upplägg, det var Finland som skiljde sig lite grann men i stort sett liknande upplägg som i Sverige.
SC: Så Yapon fanns i de länderna också?
AH:
Absolut.
SC: Island också förresten?
AH:
Ja, vi hade en partner där för vi hade ingen egen verksamhet.
SC: För då får man ju samtidigt lite större marknad.
AH:
Ja, exakt. Det är riktigt.
SC: Var det ni som skötte importen av de ex ni skulle ha?
AH:
Nej, det samimporterades med Bergsalas.
SC: Vem översatte de Yaponexklusiva titlarna? Var det samma som översatte Bergsalas eller hade ni någon egen?
AH:
Det kommer jag inte ihåg, det var ju bara några få titlar som vara aktuella för oss så det minns jag inte men jag kan tänka mig att vi använda samma folk som de. Nu ska man ju komma ihåg att när det gäller översättning så använder man en översättningsbyrå så Bergsala hade ju outsourcat det. Jag är osäker på om de tog det åt oss eller om vi gjorde det själva, jag kommer faktiskt inte ihåg.

SC: Vem gjorde insticken?
AH:
Det gjorde vi själva och i vissa fall fick våra hyromslag lite annat utseende än köpfodralen och det har den enkla förklaringen att det var inte alltid så att omslagen var färdiga i tid så i princip fick inte Bergsala se det färdiga omslaget förrän det kom i containern ibland och då skulle inte vi ha spelet färdigt till releasedatumet och då valde vi att, för att då hade spelet redan släppts på den amerikanska marknaden och då kunde vi få tag på den Amerikanske förpackningen och då blev det så. Och man höll inte på och bytte ut omslag sen för i regel så hyr man ut mest på premiärdagen och sen är det ju en fallande kurva därefter så köpte de in 5 spel för att hyra ut och sen så kanske de inte köpte in den titeln mer och då blev det ju inte aktuellt.
SC: Hade ni egen försäljning av spel i vanliga kartonger?
AH:
Nej.
SC: Det förekom inte?
AH:
Nej, i så fall var det undantagsvis men det kan jag inte komma ihåg.
Jag menar att om vi hade beställt hem för många så att vi hade fått över efter att vi hade tagit de vi behövde till hyrmarknaden då kan jag tänka mig men om det hade varit idag så hade jag ringt Owe och sagt ”Hörrö, de här överlagrerna, jag kan ju inte gräva ner dem, jag säljer ut dem nu till dem som vill köpa dem” då hade de sagt Okej. Jag kan bara gissa men det har säkert hänt men det var ingen omfattning.
SC: Så det kan inte ha varit så att ni såg ett fräckt spel som ni ville ge ut men Bergsala inte ville ge ut det, det kan inte ha varit så att ni ändå gjorde det?
AH:
Nej, det hände inte.
SC: Exklusiva titlar som sen släpptes till försäljning, fanns det någon policy på hur länge ni fick ha dem innan de släpptes?
AH:
Jag kommer inte ihåg det, jag har faktiskt inte en aning om tanken var att vi först skulle släppa den exklusivt för hyr och sen lansera den eller om det var så att det blev ett så att man släppte den till fösäljning för att det gick bra, jag kommer inte ihåg det faktiskt.


Image
SC: Den där uthyrningsboxen som det står Bergsala på, är det en sån där tidigt innan ni kom in?
AH:
Ja, just det. Jag nämnde ju inledningsvis att de hade gjort ett litet försök att lyssna på marknaden och ta fram någonting och då tog de fram en uthyrningsbox för konsolen och en för pistolen och de användes ju i butikerna så länge de höll.
SC: Men efter det står det väl även Yapon på de sakerna?
AH:
Det kan ha varit så att de möjligen hade ett litet lager av väskor och sånt där som vi köpte över och då stod det ju Bergsala på dem. Det är mycket tänkbart och jag kommer inte ihåg i detalj heller men då var det ju under en övergångsperiod för vi utvecklade ju egna grejer till allt det här och då står det ju Yapon på basenheten och Zapperpistolen.


Image
Image
Den första varianten av de blåa hyrmanualerna med Bergsala märkning uppe i högra hörnet.

Image
Den andra varianten efter att Yapon tagit över.

Image

SC: Vad har du att säga om de där blåa A4?
AH:
De är gjorda av Bergsala.
SC: Men det finns ju de är märkta med Yapon?
AH:
Jag gissar att det måste ha varit i början. De här som var instuckna på baksidan av omslagen var ju en rationalisering. I början lade man med en sån där blå*… Om en bruksanvisning försvinner så kan man ha ett blad extra som man lägger med men det var ju mer regel än undantag att de försvann och då insåg vi att så här kan man inte hålla på. Så därför kom vi på att om vi trycker det på baksidan så kommer det med tillbaka till butiken.
SC: Så när jag hyrde spel tidigt så fick jag med dels en sån där bläddermanual..
AH:
Ja, så länge den fanns och när den sen gick sönder alternativt försvann, och det gick ju rätt snabbt, då blev det ju önskemål på att Bergsala skulle ta fram en billigare manual och då blev det de här blåa men de försvann ju också. Då kom vi på det att om vi trycker det på baksidan av omslaget då försvinner det inte för det sitter ju där och åkte med tillbaka. Även om du måste ta ur det ur asken för att läsa det så satte man ju faktiskt tillbaka det så det var en evolution.
* Om han här syftar på en sån där blå manual eller ett blått A4-manual vet jag inte då han avbröt sig själv mitt i den meningen.

SC: Hur många uthyrningsställen fanns det?
AH:
Jag bedömer att det fanns ca 2000 uthyresbutiker när vi började och sen krympte det sakta men säkert och när vi slutade bedömde vi väl att det fanns ca 6-700 stycken kvar.
SC: Och de var utspridda över hela landet?
AH:
Ja!
SC: Kunde man hyra på andra ställen såsom mackar och..
AH:
Ja, det kunde du och då distribuerade vi och det finns ju sån där bolag som heter Play Nöjesdistribution AB eller Filmservice som säljer sån där sk. rackingverksamhet men de hade ju sällan något större sortiment så det var lite tuffare att få ekonomi i Tv-spel genom det systemet än på videofilmerna så därför blev aldrig något riktigt stort.


Image

SC: Hade ni någon insikt i hur det där sköttes? Jag tänker på att det finns en samlare som har sett sönderklippta vanliga kartonger som då har utgjort fodralen och i den har det legat omärkta kassetter.
AH:
Ja, vi vet att det har förekommit allehanda varianter där man har tagit kassetter som inte har varit uthyrningskassetter och stoppat in dem i askar och klippt till fodral, det vet vi ju men i vilken omfattning. Vi bedömer inte, jag menar våra säljare var ju ändå ute i butikerna, de såg ju att det mesta sköttes rätt bra. Sen om den titeln inte var släppt av Yapon och det ändå dyker upp en sån etikett då betyder det att någon måste ha kommit över såna etiketter på något sätt och satt på den eller att det faktiskt är så att vi har släppt den men att det inte finns några orginalfodral kvar.
SC: Ja, så kan det ju vara med de titlarna men om vi pratar hemmagjorda fodral i kombination med omärkta titlar?
AH:
Ja, det luktar hemgjort hela vägen.. Hehe!
SC: Hehe! Men ni brydde er inte om sånt där eller.
AH:
Jo, det hade vi gjort. Jag menar att det inte är okej. Hade vi sett att någon hade hyrt ut en ask eller en kassett utan Yaponmärkning då kan det ju inte vara okej.
Men sen kan det ju finnas förklaringar att de har köpt den lyckats pilla loss den på något sätt men det var inte så lätt att göra det utan att, etiketterna är gjorda på det sättet att det inte ska vara lätt att pilla bort dem utan att det märks.
Sånt såg vi inte mellan fingrarna på men jag kommer inte ihåg exakt men det är ju klart att det finns en eller annan gammal kassett som någon köpt som dom… och då är det ju så att de har köpt dem och gjort en väldigt bra affär på dem och då sa vi att det här är inte okej utan ska ni ha dom här titlarna så måste ni köpa dem korrekt men när de så kanske köpte ett startpaket av oss enligt konstens alla regler och sen att… en del av de där gamla backloggsspelen ändå låg kvar och hyrdes ut med de nya som de hade köpt av oss, det såg vi mellan fingrarna på, jag menar trots allt, det får man väl hantera inte helt fyrkantigt, då får man väl vara lite rundare men om vi pratar om ny titlar som kom i slutfasen, då hade det ju varit direkt fel att vi skulle se mellan fingrarna för det är ju inte juste mot de som sköter sig.
SC: Nej, fast om vi pratar i slutfasen när SNES hade kommit och man hyr ut en NES-titel en gång i veckan så gör man ju inga stora pengar på det heller…
AH:
Nej nej, jag tror att varje fall är unikt i det här. Och pratar vi om den senaste titeln som är släppt nu så håller det inte men om det är en gammal titel som kanske inte har någon marknad för då är det ju överspelat och man kanske kan se mellan fingrarna då också. Som sagt, varje fall är unikt och man kan inte vara 100% kategorisk

SC: Stod ni för reparationer eller fick uthyrarna betala kalaset om saker gick sönder?
AH:
Det fanns ju någon form av garanti men jag kommer inte ihåg exakt hur villkoren var utformade men det är ju skillnad på vilket sätt saker går sönder på. Pratar vi slitage och yttre åverkan så var det ju en kostnad som butiken fick stå för men var det funktionsfel så tog vi hand om det, självklart.

SC: Vi känner till en Finsk samlare som har blivit kontakt och fått tag på en massa ouppvikta kartonger av en gammal videouthyrare...
AH:
Ja, jag vet ju inte om de kom från någon uthyrare eller någon annanstans men det är ju klart att det köptes ju in lite extra förpackningar men jag kommer inte ihåg i vilken omfattning det gjordes för det var ju inte riktigt hållbart så det blev ju ett väldigt slitage på de där pappförpackningarna så jag tror inte att det var satt i system full ut men det var väl någon form av backupplager men de var ju egentligen avsett för säljmarknaden men det beror ju på när det var gjorts, det kanske var gjort innan vi kom in i bilden men efter att vi kom med så var ju själva poängen att det skulle man ju inte behöva hantera längre.
Men sen så finns ju en annan möjlighet också och det är ju om den finska agenten hanterade detta lite annorlunda men spelen levererades i säljförpackningar från Japan och då packade vi upp dem och lade över dem i hyrförpackningarna och säljförpackningarna blev ju kvar och då sparade man ju en del men så insåg man ju efter hand att det var ju bara att slänga dem även om det är jättefina men jag tror att det blev lite hamstrande för det tog emot att slänga dem så byggdes det säkert upp ett litet lager och det är säkert något sånt som har hittat ut på markanden.
SC: Fick man dubbla instick vid beställning också?
AH:
Ja, det såg vi ju till att man hade möjlighet att få extra sådana.
SC: Fick man beställa det?
AH:
Ja, jag kommer inte ihåg men vi hade ju ett lager så man kunde göra det för jag tror inte att vi skickade med en massa extra, jag är lite osäker på det.

SC: Hur mycket lade sig Bergsala i hur ni jobbade?
AH:
Inte mycket men vi jobbade ju tight ihop med val av titlar och vi var tvungna att vara med dem så att vi var med i loopen tidigt och hålla oss välinformerad men hur vi skötte distributionen och såna saker, det var inget som de lade sig i.
SC: Och inte heller hur ni utformade reklam, hyrfodral, manualer etc.?
AH:
Ja, det skulle de ju kunna gjort om vi till exempel hade utformat manualer på ett felaktigt sätt men vi tog hjälp av de produktexperterna som fanns där nere givetvis och sen så byggde vi upp våra egna.
Någonstans var det ju ett samarbete med deras reklamavdelning om hur saker skulle se ut men av självbevarelsedrift vill man ju sköta varumärket själv så vi var ju måna om att hålla koll på dem så det var ju ett väldigt tätt samarbete mellan deras marknadsavdelning och våran marknadsavdelning när det gällde grafisk layout och sånt där men det var ju inte liksom på boogin att de skulle bestämma hur det skulle gå till utan det var samarbete.
SC: Sponsrade Bergsala er med priser i era tävlingar?
AH:
Ja, det kommer jag inte ihåg men jag hoppas det. Hehe! Dealen var ju inte den att de hade varit tvungna till det men eftersom samarbetet var ganska tight så blev det ibland så att vi gjorde saker ihop och sponsrar varandra men de var ju förstås inte tvungna till det

SC: ESP-spelen?
AH:
Jo, jag känner till men jag vet inte var de kommer ifrån. Det kan vara minnet som sviker eller också så har de nästlat sig in på annat sätt.
SC: När vi träffade Owe sa han att det kan ha varit något som Yapon sysslade med.
AH:
Ja, det kan det ha varit men o andra sidan det var ju inte så att vi hade gjort det utan att han då visste om det. Jag tittar på titlarna men jag är ledsen men det är blankt här. Haha. Robocop3 känner jag igen och Double Dragon känner jag ingen men då ska man ju veta att DD exempelvis, jag har för mig om att vi släppte den själva men. Det kan ju ha varit att någon annan har tagit in det. Parallellt. Det förekom ju en del parallellimport så att säga men i vilket sammanhang, är det omslag på de här?
SC: Ja, det är vanliga kartonger och ibland har man på baksidan av kartongen, över den spanska texten har man satt ett klistermärke med Svensk text (som då täcker den spanska texten)
AH:
Nej, det är parallellimport. Det måste det vara, det skulle vi aldrig, Nej. Det är någon annan som har importerat. Jag säger inte att det var olaglig parallellimport på något sätt men det är någon annan som har importerat detta.
SC: De brukar kompletteras med en väldigt enkel A4-manual.
AH:
Men det låter väl som någon som inte har detta som fulltidssysselsättning så då kan man inte bekosta en komplett manual.
SC: Det kan ju ha varit så att man köpte upp någon annan distributörs konkurslager eller gjorde en sambeställning för att man inte ville bli ståendes.
AH:
Men om jag säger så här. Om vi har gjort det så är det någon som har gjort fel, det var inte alls det som vi skulle hålla på med. Jag har lite svårt att se att det skulle ha skett utan att. Man får ju vara försiktig med att säga att ”Det har inte hänt” utan man får säga ”det kan jag inte komma ihåg” det kan ju ha varit så att någon har gjort något som jag inte har sett men jag … det är sannolikt någon annan importör.
SC: Det skulle ju ha varit lite skumt om någon annan inom ditt företag ägnade sig åt det här.
AH:
Ja, exakt. Jag tror att den logiska och sannolika förklaringen att det är någon importör som har valt att ta in dem här eftersom Bergsala och vi inte har gjort det och då kan det ju han funnits en öppning.
SC: Och detsamma gäller ett antal SNES-spel som man inte heller har riktigt koll på.
AH:
Men det var också så att i tid med, mindre på NES-tiden men när SNES kom så kom det fler och fler titlar och till slut gick det inte att ta hem allting. Man skulle kunna säga så här att tydligen lite men det är klart att tar du hem 15000 SMB 3 så någonstans drar du en nedre gräns till att om vi tror att det går att sälja 500 och det går att köpa 500 men går det inte att ta mer än 100 då måste vi dra ett streck för det är inte lönsamt att hålla på med. Och då blir det ju en del titlar som en del andra kunde ta in.
SC: Men det förekom alltså under SNES-perioden?
AH:
Ja, i takt med att det släpptes fler och fler titlar så blev det så.
SC: Men Bergsala hade ju ändå ensamrätt på import.
AH:
Jo men om de då väljer att inte ta hem ett spel…
SC: …så öppnar det upp för andra att gråimportera.
AH:
Ja, Då visade det sig att en Tysk distributör eller en Spansk som du nämnde kan ta hem det och så får de ett extra lager så säljer de det till någon annan Svensk importör som är intresserad. Det är ju omöjligt att hålla koll på.


Image

SC: Vad är det här?
AH:
Det var en bra fråga. Jag tycker att jag känner igen den men kan inte placera den.
Är det någon kopia med flera spel i ett?
SC: Nej, det är inga spel i alls utan bara ett tomfodral.
AH:
Då undrar jag om inte det kan ha varit något neutralt fodral som jag har sett men jag vet inte om det är vi som har gjort det eller vem som har gjort det, jag är lite osäker på det. Det ringer inga klockar iaf. En spekulation skulle kunna vara att det var ett neutralt fodral som Bergsala tog fram för att, så att säga, ha nån ask när de trasiga pappaskarna ryker för de symboliserar ju Nintendo i ett litet bredare perspektiv. Men det är klart att Zelda.. eller om det har varit för något annat bruk, jag vet inte. Rengöringskassetten kanske man har lagt i den. Jag vet faktiskt inte.


Image

SC: Yapontoys! Vad var det?
AH:
Det var inget företag utan mer som ett varumärke som vi använde för distribution till leksakshandeln. Det blev ju en del produkter i kölvattnet av tv-spelen, licensklockor och allt sånt man kallar merchendising, så då byggde vi upp en verksamhet runt det, parallellt med uthyrningen. Så det var samma företag men kalla det en annan avdelning.
SC: Vad hade Yapontoys mer? Klockor sa du och så de här spelen…
AH:
Det fanns ju allt ifrån Nintendomjukdjur, ryggsäckar, plånböcker och sån här så kallade actionfigurer och det var ju inte bara Nintendofigurer utan även andra licensfigurer som Simpsons och så vidare som man gjorde motsvarande saker av.
SC: Samtidigt så fanns ju Bergsalas Prylshopp som också hade figurer och ryggsäckar.
AH:
Prylshoppen sålde ju bara till medlemmarna medan vi sålde till videobutikerna men även till leksaksbutikerna. Vi började ju med videobutikerna, de hade det som ett extra komplement, men sen så visade även leksaksbutikerna intresse så då växte vår distribution och vi bestämde att kalla det för Yapontoys för att skilja det lite från hyrningsverksamheten
SC: Fanns några andra underavdelningar?
AH:
Nej, det vara bara leksakssidan och uthyrningssidan.
SC: Vad säger du om bilen med texten ”Nintendo Livräddar”
AH:
Nej, det kommer jag inte ihåg. Var har du fått det ifrån?
SC: Jag har sett det som en insändare i NM, det var någon som hade frågat vad det var för en bil som det stod ”Nintendo Livräddar” på och han hade fått till svar att det var en bil som Yapon hade för att köra ut spel till uthyrarna.
AH:
Jahadö… Hehe, nja, Det får jag inte ihop.
Det kanske var någon av säljarna som hade den på sitt distrikt och hade någon specialservice som inte jag vet om men vi hade inga såna leveranser kan jag säga. Jag trodde du skulle säga något om att vi har haft den vid någon mässa eller någon sån aktivitet så att marknadsavdelningen hade varit kreativa men nej, det minns jag inte, det är helt svart men det låter helt osannolikt, nej, det har vi inte gjort
SC: Har du något mer att tillägga?
AH:
Nej, jag tycker att ni har varit väldigt ambitiösa och fått med väldigt mycket och jag är ledsen att jag inte har kunnat svara på allting men med tanke på att ni har varit ganska grundliga så är det inte så mycket att tillägga. Jag kan konstatera att jag faktiskt kom ihåg lite mer än vad jag trodde att jag skulle göra men det är ju som sagt några år sedan och när man inte är kvar, i mitt fall, jag är ju inte kvar i Nintendo alls så jag möts ju inte av historiken dagligen.
SC: Du spelar inget själv på fritiden?
AH:
Nej, jag är ingen gamer själv men på den tiden spelade jag lite grann för att någorlunda begripa vad jag höll på med och vad det handlade om men jag har aldrig varit någon gamer av format. Jag hoppas i alla fall att ni kan få någon glädje av det jag har kunnat förmedla
SC: Ja, jag tycker att vi har haft ett uttömmande samtal så jag får tacka så mycket för din tid.
AH:
Ja, tack själv. Adjö


Nu blir det inte så mycket mera här.
Bilderna ska förminskas så det ser bättre ut.
Diskussion och följdfrågor här:
viewtopic.php?f=10&t=8245